Braiga pinnar! (Höst 2017, dag 5)

Söndagar börjar alltid med hagmockning!
Om det inte är tävling, eller Pay and Ride/Jump, eller nåt. Det var det inte, så jag rullade ut med en kärra, sa hej till Donna, och började plocka bajs.

Platt fläck i den leriga delen av hagen … Man behöver inte ens se hästen för att veta att här har det varit spabehandling, minsann!

Donna varvade “hjälpa till” med “nosa på Gunnar och vråla”, så jag var inte konstant hindrad av henne, åtminstone. 😊

Hagmockningshjälp… Undrar om hon kan lära sig putta skottkärran dit jag vill ha den? 🤔

Sen fick hon komma in och få sin “medicinska” bentvätt igen. Den här gången fick hon vänta i spolspiltan på avsköljningen, så mockade jag boxen under tiden. Det var bra – tog precis så lång tid som Hibiscrubben skulle verka. ☺️ Hungriga hästen tyckte det var lite fånigt, men väntade snällt.

Det var ännu blåsigare idag, men det gjorde oss inget, eftersom vi skulle jobba med bommar och småhinder i manegen.

Svart: travbommar, en grupp med 1 m, en grupp med 1,10 m
Rött: galoppbommar, 3 m
Blått: två kryss med 13 m avstånd
Grönt: sockerbitskryss, 17,5 m dogleg till det blå krysset

Karin och jag byggde fram ovanstående bana, och sedan skrittade hon ut med annat sällskap medan jag gjorde i ordning Donna. Hon fann sig i att bli ryktad trots att vi inte gick ut till gräsmattan.

Hon är riktigt duktig på att stå stilla och vänta 😊

Efter en liten stund i boxen (jag behövde Uträtta Ärenden) skulle jag slänga på utrustningen och bestämde mig för att testa stallgången. Jag brukar aldrig ställa upp Donna där. Dels tycker hon det är sjukt obehagligt att hästarna runt omkring försöker nosa på henne genom sina luckor (men just nu är det tomt i de boxarna), dels tycker jag att man är så i vägen för alla andra (men just nu var det helt tomt på folk).

Hon var inte imponerad. Jag tror hon ogillar att det är så öppet bakom henne i det läget. Hon föredrar att ha en vägg bakom sig. Väggar gör inget överraskande. Dessutom kan man sparka i dem för att visa sitt missnöje, och det är såklart viktigt!

Testar nåt nytt – inte så poppis 😨

Vi blev klara ändå, och gick in i ridhuset. Donna tittade intresserat på alla bommar och grejer, och trampade glatt iväg när jag suttit upp. I skritten på lång tygel styrde hon själv mot travbomsgrupperna. Hon ville hellre gå över dem än bredvid dem. 😊

Både pinnar och små skutt framdukade – Donna ser chockad ut 🤣

Efter lite uppvärmning styrde jag på bommarna i trav. “Hej och hå!”, sa Domna och ökade för mycket. “Avstånden är korta här, lugna ner dig!”, sa jag, men hon bara skrattade åt mig och sa att hon vet bäst … Och snubblade igenom första gruppen utan koll. Sen lyssnade hon faktiskt på mina förslag resten av passet. Jag medger att jag sjönk så lågt som till att säga “Vad var det jag sa?”, men det förtjänade hon faktiskt. 😉

Jag hade för ovanlighets skull inte hackamore. Efter vårens hoppning har jag funderat lite, och åtminstone för stunden – tills vi är mer hoppvana igen – så kan bett vara bättre, eftersom vi ryttare då kan göra lite lyftande tygeltag när Donna säger “Hmmm… Nu kan jag bocka av dig om du inte skärper dig”.

Så jag tog det väldigt försiktigt med själva hoppandet. Vi skuttade över det lilla sockerbitskrysset en gång från vardera hållet. Första skuttet blev lite avigt, och jag hamnade lite efter i språnget, vilket ledde till ett litet ryck i tygeln. Donna verkade inte bekymrad, men jag var missnöjd med mig själv. Åt andra hållet blev allt jättebra, så jag sa “Då räcker det så”, och sen red vi dressyrigt istället.

Jag tror hon gillade den anarkistiska avsaknaden av färgmatchning på bommarna 😊

Efter att ha ridit dressyrigt i några minuter tyckte Donna att vi borde hoppa mer, och vid det laget hade jag ändrat mig och höll med, så vi tog samma kryss från vardera hållet en gång till. Det gick bra. Sen var vi klara, och travade av.

Överlag varvade jag hopp- och dressyrtänk i övningarna. Det var nog väldigt bra för Donna, hon fick samla och länga, ändra form, och helt enkelt lyssna lite mer än bara på “nu styr vi mot de där pinnarna”.

Donna inspekterar hindret hon hoppade. Väldigt nöjd med sin insats. 😉

Ett bra markarbetespass, helt enkelt. 😊

Vi höll på rätt länge – vi var i manegen i ungefär 1 timme och 40 minuter. De sista 25 minuterna traskade dock Donna omkring fritt medan jag byggde bort lite och mockade lite. Lite svettig var hon, men vi hade varvat med många skrittpauser, så hon var inte på något vis helt utpumpad. Däremot hungrig! (Surprise…)

Oooooch så var vi tillbaka till “Kamera! Kan jag äta den!?” 🙄😁

Som tur var, så fick hon mat sen. Betfor med salt först, förstås. Sen käkade hon ungefär fram tills att det var dags för kvällsfodring. Precis så som hon vill ha det! 😁

Jo, det var en bra söndag, det. 👍

Leave a Reply