3 gånger == rutin och vana (Sommar 2017, dag 10)

Söndag, och Donnas elfte dag på bete, utan ridning. Vi har ju tagit två avsuttna promenader, med Ilpo som sällskap och grindöppnare och så, men mest har vi fokuserat på att vila. 😄

Min plan för dagen var att kanske rida, men bara om allt kändes rätt, men däremot definitivt ta en promenad. Skillnaden nu var att jag var ensam, så jag misstänkte att det skulle kunna bli knepigt att lotsa hästen ut ur hagen, eftersom det är många “grindar” att öppna på vägen.

Bah! Jag dök upp mitt i ett matpass. Bättre med vilopassen, då står de ju och hänger vid ingången … 😄

Donna var glad att jag dök upp – jag hade bromsar att smälla och flera ställen att klia, tyckte hon. Men, det var fortfarande hyfsat blåsigt, så insektsplågan var inte alltför jobbig. När jag hade gjort henne i ordning började jag tråckla ut henne från hagen.

Det var inga problem alls, om man bortser från ett par pauser där hon var tvungen att fundera över om hon verkligen skulle följa med mig bort från flocken. 🙄

Vi knatade iväg mot stallet, och nu var Donna helt och hållet sitt vanliga jag. Hon strosade fram bakom mig, och föreslog med jämna mellanrum att vi skulle ta en matpaus i lämpligt dike. Det är väldigt svårt att ta “jag svälter ihjäl” på allvar, med tanke på att det enda hon gör hela dagarna är att äta… Hon fick ändå ta sig en tugga gräs då och då. 😉

Jag: MÅSTE du stanna och äta även när här knappt finns nån mat?
Donna: “Knappt nån mat” är också mat!

Uppe vid stallet var det ännu en gång tomt på både hästar och folk. Donna blev återigen orolig över det, och jag bestämde att det skulle vara alltför osäkert att lämna henne i en box, hämta grejer, och preppa oss för ridning. Jag testade ändå att gå in med henne i ett par av boxarna bara som träning, och hon darrade av nervositet. Tokfia.

Vi gick flera varv runt stallarna, tills hon verkade ha lugnat ner sig någorlunda, sen fortsatte vi promenaden på samma sätt som gångerna innan. Donna pustade ut.

Mitt i ett huvudrusk 😃

Paddocken var också tom på folk, så vi gick runt och inspekterade den i lugn och ro innan vi gick vidare.

Hesten spanar efter hestar

Förutom att diverse hästar i diverse hagar kom galopperande för att undersöka oss på närmare håll (“HJELP, DE ATTACKERAR!”, sa Donna) så var promenaden lugn och händelselös. 😊 I alla fall tills vi var på sista sträckan tillbaka mot hagen. Då gick Donna plötsligt rätt in i mig, med bogen först! 😒

“Men vad fan gör du!?”, sa jag, rätt förvånad. Donna sa inget, försökte bara tackla mig igen. såg jag att det satt en broms på bogen. Smart-Donna hade bestämt att eftersom jag tydligen vill hjälpa henne med bromsarna, så kunde hon ta saken i egna hovar och använda mig att mosa bromsar mot… 😝

Jag smällde bromsen och förklarade att det inte är okej att springa på mig, hur irriterande de där flygfäna än må vara. Oklart om hon lyssnade.

Tillbaka i spenaten med ny (REN!) flughuva 🙂

En bra dag trots utebliven ridning – nu vet jag att det fungerar att ta Donna ut ur, och in i, hagen utan problem. 👍

Leave a Reply