Hemska, underbara vind… (Sommar 2017, dag 4)

Söndan fick jag alltså ägna åt att försöka säkerställa att Donnas öron “funkar som de ska”. (På lördagen upptäckte jag ju att de var såriga och kliiga.)

Användarinstruktionen på hydrogelen säger att man ska smörja 3-4 ggr/dag. Det avser öppna, färska sår, vilket känns som ett överdrivet sätt att beskriva Donnas öronproblem. Två smörjningar fick nog vara rimligt, bestämde jag. 😜

Fartvind … 😆

Flughuvan hade skyddat öronen bra, men lämnar ett märke efter sig. Det är lite knepigt det där. Mjukare huvor (exempelvis med resår i) är snällare på den punkten, men har en tendens att åka av så fort hästen kliar sig ordentligt. Den modell av huva som Donna har, hade hon förra sommaren också, och då satt den på i fyra veckor i sträck, ungefär…

Hur som helst är det säkert inte skönt att ha den helt i onödan, så jag söker alla tillfällen att ta av den. Söndagsvädret var åt orkanhållet till (överdriver bara lite), så det var bra – när insekter inte har möjlighet att flyga runt kan de inte heller trakassera hästar. Huva av, alltså!

Rätt nöjd häst. (Här syns att flughuvan lätt lämnar lite märke på nosryggen. 😒)

Öronen hade blivit väldigt mycket bättre över natten. Nästan helt återställda, faktiskt. Donna blev ändå glad över att jag kliade ur ännu lite skorv. (Ifall någon undrar, så menar jag verkligen inte att jag står och river i sår/eksem med naglarna – jag pratar om att avlägsna skräp, och klia/gnugga lite med fingertopparna bara. 😊 )

Öronkli älskar hon som sagt. Klägg i öronen gillade hon också! Det lindrar ju klåda, så det måste vara skönare än det låter. 😉

Nån kommer gående med en häst! Spännande!

Jag lämnade Donna, gick och tittade på en timme av hoppkursen, och hängde med folk lite allmänt. Det är rätt många från vårt stall som har sina hästar på samma bete (lustigt nog utan att vi snackat ihop oss om det), så det fanns många att prata med.

Självklart kan man prata med folk man inte känner också – just hästmänniskor emellan brukar man aldrig sakna samtalsämnen – men jag tycker det är skönare att prata med vänner och såna man känner, ändå. 😊

Asså, hästar är GALET spännande! 😄😍

Efter ett par timmar smorde jag Donnas öron igen, och det var lika uppskattat nu med.

Hon kommer fortfarande gärna fram till ingången när jag dyker upp vid hagen, men de andra hästarna får nu vara ännu närmare medan jag är där. Sju meter, sådär.

Grabbarna kan hälsa på hästen (Corinne). Donna önskar att hon också kunde det. 😊

Hemfärden blev senare igen (men inte lika överraskande nu – jag hade åtminstone kommit överens om skjutsen hem tidigare under dagen).

Donnas öron ser finfina ut. De får lite smörj på måndag också, mest bara för att. 😝

Leave a Reply