Hästkunskap … (Sommar 2019)

Nu har jag haft min första häst i tre år. Jag är fortfarande ett blåbär när det gäller hästkunnande, men jag fortsätter jobba på att lära mig hur det ska vara, och även hur just min häst ibland fungerar på andra sätt.

En egentligen ganska enkel grej, som jag var helt ovetande om, är hovens tillväxt. Jag har länge vetat att hoven växer, och att det är ett av skälen att hästen behöver skos om – och få naglarna fixade – med jämna mellanrum.

Första sommaren som jag själv stod för Donnas sommarbete och allt runtomkring det (alldeles efter att köpet var klart gick hon på bete tillsammans med ridskolehästarna), missade jag dock en väsentlig grej:

Hästens hovar växer med olika fart, beroende på omständigheterna.

Generellt sett behöver Donna skos var sjätte vecka. Sommaren för två år sedan tänkte jag att det skulle bli bra så, men plötsligt, i slutet av betesperioden, började hennes hovar flisa sig och spricka. Medan hon trallar runt i en hage och betar, betar, betar, växer nämligen hovarna som ogräs, och de stack därför ut över kanten på skorna. På en stor och tung häst som Donna, åtminstone, är det ett säkert recept för hovhaveri.

Så nu vet jag att hon under en kall vinter kan klara sig med sju veckor mellan skoning, men på bete kan det vara ner till fyra veckor innan hon behöver pedikyr.

Idag fick hon nya skor. En framhov stack ut lite på yttersidan av skon (jag känner efter med fingrarna), men det hade inte hunnit orsaka någon skada på hoven. Jag tror den här skoningen ska räcka betet ut, men jag får fortsätta hålla uppsikt på vad som händer, såklart.

Men, ja. Det är en sån där sak som jag aldrig hade hört talas om innan jag helt oförhappandes bestämde mig för att jag var tvungen att bli hästägare!

Därinne står hon och skos. Inte så bra att ta bild in i mörkret utifrån, när det var strålande solsken. 😄

Leave a Reply