Vad är väl ett rakt spår? (Rehabbish, 2019)

Jag har inte bloggat på ett tag. Lång ståry short; vi har haft en lång period av väldigt varierande ridpass med Donna. För några veckor sedan hade vi en ny dejt med vår veterinär Johan, och fick en diagnos på “artros i höger has”.

Före böjprovet sa han “nu rör hon sig bättre än någonsin förut”, och det säger det mesta om varför vi har upplevt en sån berg-och-dalbana. Donna mår riktigt bra, och är generellt i gott skick. Johan nämnde flera gånger (tre) att jag (vi) har gjort ett bra jobb med henne – att hon är riktigt fin i kroppen. Däremot har hon alltså ett extraknackigt ben (höger bak) som vi inte har varit medvetna om, och det förklarar sååååå himla många av de problem vi har upplevt. Nästan skönt att få diagnosen, så man vet vad man har att jobba med!

Hursomhelst, hon fick en kur med Metacam – inflammationshämmande och smärtstillande – och avsuttna promenader i tio dagar, och nu sätter vi igång henne igen.

De nya direktiven är att värma upp länge, att jobba mycket på rakt spår (spara böjda spår till när hon har en bra dag, och är riktigt igång i alla leder) och att lyssna på vad Donna själv säger. Det allra sista är viktigt som fasen, men får också tas med en nypa salt, eftersom Donna förutom krämpor har HUMÖR och vissa dagar säger “dra dit pepparn växer” vad man än föreslår. Så vi (medryttare Hanna och jag) måste alltså försöka skilja mellan “vill inte för att sur” och “vill inte för att det gör ont”. Grattis oss. 🙄😜

Överlag skulle jag summera det hela så:
– Donna mår bra
– Donna har ibland mer ont i sin has (typ som hälen – tänk det “bakvända knät” på fyrbenta djurs bakben)
– I princip allt vi gör idag kan vi fortsätta göra, med vissa modifieringar
– Vi ger aldrig upp hursomhelst 😉

Lyckligtvis är Donna väldigt, väldigt duktig på att kommunicera tydligt, och varken jag eller Hanna försöker förbjuda henne att göra det – vi sätter bara gränser för hur långt uttrycksfullheten får gå. Så det blir nog bra, det här. På ett sätt eller annat.

Jag hoppas också att vi väldigt snart kan hitta nytt boende med mer än fyra, fem timmar hagtid. Stillaståendet i boxen är döden för tantens ben!

Fröken Fröken, generellt sett rätt jävla nöjd med livet.

Leave a Reply