Miljöträna nu då? (Vår 2018, dag 79)

Lördag! Då har man ju gott om tid att mocka och sånt innan man tar in Hesten!

Om man inte har en väldigt seg morgon, förstås. När jag väl lyckades dyka upp i stallet fanns inte ens någon ledig skottkärra… Donna fick gå från hagen direkt till skötspiltan så att jag skulle kunna fixa hennes box.

Det är ju tur att hon tycker att det är rätt trevligt att stå där en stund!

Duktiga Donna!

Under eftermiddag och kväll skulle det pågå sadelprovning i ridhuset (för de som hade anmält sig till det). Jag är nöjd med vår sadel, så jag kollade bara upp att det var okej att rida samtidigt därinne. Det var det, förstås. 😊

När vi kom in dit tittade Donna nyfiket på “ställningarna” med sadlar (hopphinder), så vi promenerade förbi i närheten för att ge henne en chans att kika ordentligt på det. “Jaha, sadlar”, sa hon, och så var det bra med det.

“Jasså, kameran? Okej, då kan jag … “
“… passa på och ta en tupplur!”

Jag fick osedvanligt stora problem att sitta upp. Varje gång jag klev upp på pallen, snurrade Donna bort från den. Lennart, som stod bredvid, höll till slut i henne så att jag kom upp, och sen gick vi iväg.

“Men Donna!”, sa jag, “Jag har ju glömt att ta på mig mina shortchaps! Varför sa du inget!?”

“Det var ju därför jag inte ville låta dig sitta upp!”, svarade hon.

Jojo.

Piggare efter ridningen än före! 👍

Ridningen gick sedan bra. Vi fortsätter med väldigt okomplicerade övningar, för så länge jag inte klarar att rida grunderna bra är det ju inte mycket mening med att krångla till det. Tvärtom!

Donna var framåt och belåten. När vi tränade lite tempoväxlingar i trav hade jag större problem med att korta upp än med att dra på.

Det allra svåraste med att korta, samla, är att göra bara just det. Att korta stegen, inte sakta ner hur många steg man tar i minuten. Att ändra tempot, inte takten, för att prata hästspråk (ord som inte betyder samma sak som i musiken).

Efteråt ville Donna titta på sadlarna, fast i spegeln. De var av något skäl märkligare där.

I spegeln blir allting mer spännande. 😊

Sen fick hon ge sig på sin eftermiddagsmat, vilken hon glatt pillade i sig ända fram till kvällsfodringen. Så ska det vara, tycker Donna – påfyllning så snart det är slut!

Leave a Reply