Mycket på schemat! (Vår 2018, dag 75)

Tisdag började uselt, men lyckligtvis skulle jag bara jobba halvdag. Efter lunch tog jag tjänstledigt för VADD (Vård av Djuret Donna).

Under förmiddagen hade hon fått nya skor, och jag fnissade lite när hovslagaren svor åt mig (på ett hjärtligt sätt såklart) över att jag hade lagt fram rosa broddar åt Donna. 😝

Hennes två tydliga virvlar – i stjärnan – och de två mindre, högt upp i pannan 😊

Nu stod hon inne och undrade väl varför, tills jag dök upp. “Jaså, den där ska bråka med mig på dagtid idag. Jaja.”, tänkte hon, och det var ju sant, för det första jag gjorde var att ge henne en rudimentär ryktning. Hon kan äntligen sova utan pyjamas igen, så det finns en hel del spån och bajs att kratta bort.

Sen väntade vi på att tandläkare Emma skulle bli klar med hästen före oss.

Jag: *rätta till kragen*
Donna: Hallå där! Gömmer du godis där också!?

Donna hade en tandläkardejt för ett halvår sedan, och då konstaterade Emma att skarpbettet växer till sig snabbare än hon väntat sig, så därför skulle vi åtgärda det redan nu. Det gick finfint, Donna behöver inte sederas, och av allt att döma tycker hon att raspandet är i det närmaste behagligt. Hon borde definitivt tycka att det är behagligt efteråt, när vassa kanter i munnen är borta.

Ut i hagen, så. Båda hagkompisarna var inne – en för tandläkarbesök och en för att rida träning – och Donna gnäggade lite efter dem innan hon bestämde sig för att hälsa på grannarna i hagarna runtom istället.


(Video: Donna hälsar på Marty och Gunnar)

Jag kommer nog aldrig att sluta skratta åt hennes hälsningsmetod. 😂

Jag hade nu ett par timmar att fylla med aktiviteter, så jag mockade och pysslade med hennes box ett tag, samt fick undan lite utrustning som hängde på tork.

Självklart tog jag någon paus då och då för att titta på Donna lite. Hennes hagkompisar återvände så småningom till hagen och lugnet lägrade sig över nejden igen. 😉

Myspys – hagkompisarna är på plats och själv får man äntligen vara nakenfis ute i solen!

Eftersom hagvistelsen skulle bli kort och vädret var som det var, slapp hon täcke. Det blåste lite kyligt, så lyckligtvis tyckte hon tydligen inte att det riktigt var läge för lerbad. Det var jag faktiskt rätt inställd på att hon skulle göra.

Till slut blev det intag, eftermiddagsmat, ordentlig ryktning, och dags för ridning.

Nu hände något, med mig. Till att börja med kändes det som om mina kroppsdelar inte riktigt satt som de skulle. Som om höfterna var ledade några grader annorlunda än vanligt, ungefär. Jag var liksom vinglig i kroppen, i sadeln. Mycket irriterande. Dessutom kom väl ansträngningen av den dåliga morgonen och förmiddagen ikapp mig, och mina tankar gick också på sniskan. Jag blev oproportionerligt störd av det andra ekipaget i manegen, och allt detta ihop gjorde att jag blev en riktigt usel ryttare.

Jag kände ju tidigt varthän det barkade, så det fick bli ett minimalt ridpass, på sådär 35 minuter. Lagom för uppvärmning och sen avtravning, ungefär.

Efteråt bad jag Donna om ursäkt.

Hon var nog inte heller så nöjd med mig 😜

Ibland är det liksom ingen mening med att fortsätta försöka. Hesten fick jogga och frusta av sig, och det fick faktiskt räcka så.

Nya tag nästa dag!

Leave a Reply