Tillbaka på banan? (Vår 2018, dag 74)

Måndag, måndag. Jag hade äntligen blivit i skick att ta mig till jobbet igen. Långt ifrån frisk, men good enough.

Eftersom nästa träningstillfälle närmade sig, så var det verkligen hög tid att rida ett mer ordentligt pass och kontrollera att vi kom ihåg något av det vi fick lära oss senast.

Min checklista bestod av: Få oss alerta redan från början, driva med vaderna snarare än fötterna, rätta till halten i halten om Donna lyfter huvudet och hänger sig i tygeln, samt göra tempoväxlingar i trav utan att jag slutar använda skänklarna bara för att det ska gå långsammare.

Allt detta fungerade över förväntan. Ganska snart blev vi ensamma i vår 60×20-manege, och kunde jobba på utan alltför mycket “störning utifrån”. Då hittade Donna på egna grejer istället. En grej åtminstone: vi hade tagit en liten paus med skritt på lång tygel, och trampade på lagom energiskt längs en kortsida, när jag märkte att hon tänkte nåt. (Det syns när det händer.) När vi passerat hörnet satte hon sin plan i verket – och började trava iväg längs långsidan! 🤣

Jag blev lite förvånad men mest glad. Framåtanda är alltid vårt viktigaste mål, och den här kvällen hade vi tydligen hittat dit. 😉

Jag hann inte fota något, så jag slänger in en gammal bild, bara för att.

“Varifrån kommer kvällens mattant?!”

Skönt att vara igång med att jobba igen!

Leave a Reply