Tävlingshelg (Vår 2018, dag 72 & 73)

Lördag 17/3

Hopptävling i dagarna två! Jag skulle vara funktionär båda dagarna, och Donna skulle få vila ännu ett par dagar.

Första dagen fick jag sovmorgon, skulle börja klockan 14 (eftersom vårt hästintag är klockan 13 och man alltid behöver göra grejer lite före och efter det).

Många fina växter (trots att några blev stulna före tävlingen!!!)

Banan var fin, med palmer och andra örter både här och där. Jag fick min vanliga favoritroll som flaggare, och hade en egen liten djungeldunge att häcka i mellan flaggviftandet. 😁

Det var ponnytävling den här dagen. Många söta, små, skitjävlasnabba hestar blev det. Några red så fort så att jag nästan blev rädd bara av hastigheten, men de hade överlag järnkoll och det var sällan något att oroa sig över på riktigt.

När det jobbet var slut (och banan preppad inför nästa dag) gick jag in till stallet och råddade upp Donnas nya saltsten, efter att ha gett henne en väldigt enkel avdamning.

10 kg saltsten och en Donna-nos

Varför en sån bjässe, kanske någon undrar? Enkelhet och ekonomi. De där löjliga “Himalaya”-stenarna är fånigt dyra, och eftersom de är rätt små blir det mycket spill per sten. Det här känns vettigare, särskilt som den inte stjäl något användbart utrymme där den hänger. 😊

Söndag 18/3

På söndagen var min funktionärsdag uppdelad i två avsnitt, så att jag skulle kunna hinna mocka, med mera. Jag var i stallet strax efter åtta, och hade möjlighet att titta på när hästarna blev utsläppta i hagen. Alice och Vancouver kom först till “vår” hage, och Vancouver ställde sig vid grinden och vaktade, och rörde inte en fena (förutom för att gnägga) innan Donna också hade anslutit sig till gänget. Ordning och reda ska det vara! 👍

Jag blir mest bara glad att Donna har så bra hagkompisar. 💗


(Video: Vancouver väntar på Donna)

Sen jobbade jag med insläpp till ridhuset (till skrittvolten och framhoppningen, alltså). Roligt jobb! Det var bra att det inte var så stillastående som flaggandet, för det var en kylig morgon, och den vidöppna porten jag var vid ligger dessutom i skuggan. Jag fick användning för mina varma ridhandskar. 😊

WE-bron, utkörd ur paddocken, extraknäckte som läktare 👍

Vid 11 gick jag från den posten, och mockade. Boxen först, sedan hagen. Donna var ovanligt mycket i vägen för mig, ända tills jag körde skottkärran till skuggan för att fortsätta där. Ingen av hästarna var alls intresserad av att komma dit och kolla vad jag gjorde. 😜

När jag mockade i skuggan fick jag vara ifred 😄

På eftermiddagen stod jag vid utsläppet. Samma plats som på morgonen, men nu med uppgiften att flytta ett plaststaket fram och tillbaka när en häst skulle ut. Det medförde krav på att hänga med på vad som hände på banan. Fördelen var att jag … kunde hänga med i vad som hände på banan. 😁

Båda de klasserna (1,05 respektive 1,10) vanns av en häst som heter Nice Nicole. Det namnet kände jag igen – det är dottern till en av våra gamla ridskolehästar! ☺️

Ralmette var en av mina första favorithästar. Jag hyrde henne till och med en dag för ett ridpass med självständig ridning, under ett jullov. Det var en större insats än det låter – jag var antingen student eller arbetslös (minns inte vilket år det var). Hon lämnade oss 2003 eller 2004 för att bli avelssto. Så, det var väldigt roligt att se hennes dotter hoppa så fint (och fort)! Jag fick allt en liten tår i ögat. 😎

Tävlingen var slut mitt på eftermiddagen, så jag lallade över till stallet för att tortera Donna lite. Pälsfällning kräver mycket arbete, och dessutom behövde jag frisera henne en aning, så jag tog henne till skötspiltan. (Svansen var så lång så att hon i princip skulle kunna råka trampa på den.)

Lite lagom putsad (och hungrig som alltid)

Hon fick stå ut med det i 1 tim 40 min, men det gick bra, det. Den lilla ponnyn som är nyinflyttad i boxen bredvid skötspiltan verkade vara Donna-godkänd. Med hon som stod där förut funkade det så att Donna blev arg på mig när jag gjorde något jobbigt → Colan blev arg på Donna på grund av brötandet → Donna blev jättearg på Colan → Colan blev rasande → jag röt åt dem att lägga av, och så vidare. Konflikteskalering till max. 🙄

Den nya ponnyn tittade mest nyfiket/bekymrat när Donna började sprattla. Det tyckte Donna var ett trevligt sätt att hantera det på, och lugnade ner sig. Hurra för Lars! (Ja, ponnyn heter så.)

Så, det var en lång men givande helg, och Donna var inte ledsen över att inte få jobba, utan verkade nöjd med att hålla sig till sina främsta talanger – äta och bajsa. Duktig hest…

Leave a Reply