Vi minns! (Vår 2018, dag 63)

Under eftermiddagen och kvällen på onsdagen kändes det som om en riktig förkylning var på gång. Den första denna vinter, i så fall.

Det var så. Jag hade därför som mål att ta det lite lugnt nu på torsdagskvällen, och sen även på fredag då Hanna ska komma på besök igen, för att sedan orka rida Working Equitation-träning på lördagen och dressyrtävling på söndagen.

Donna skötte sig fint vid intaget, trots att shettisarna var där utanför stallet – hon är vaaaaansinnigt nyfiken på dem! Kanske påminner de henne om föl? 😀

Såna små hovar! (Mitt skospår där är till och med utan att hela tån var i backen.)

Hon tittade lite efter dem, men lyssnade ändå bra på mig. När hon kommit till rätta i boxen gick jag ut och tog en rökpaus, och såg dem igen, på väg hem.

Affe och Fiffi (med medryttare och medryttarföräldrar)

Sen var det riddags, och jag började redan från start med att kräva lite mer vakenhet från Donna. Jag tog med ett spö in för att kunna peta på henne när jag ledde. Donna kom helt klart ihåg gårdagens träning, och var väldigt duktig på att vara alert och lyhörd! Don’t worry – hon är fortfarande superbra på att slappna av, men det tar inte trettio signaler innan hon vaknar igen…

Eftersom hon nu svarade så himla bra på att jag skruvade upp energinivån lite, så kunde jag ju inte ta det så himla lugnt med ridningen. Jag får ju ändå tacka och ta emot, och förvalta den energin hon bjuder på, när hon nu faktiskt gör det! Så det blev väl inte ett bra pass för en trött mattekropp med förkylning, egentligen. Men, men.

Själva ridningen tyckte jag gick bra. Att få henne att sluta dra i tygeln i halten kommer att bli en svår nöt att knäcka, men jag märker ju att det tar lite mindre tid i sista försöket än i första, så det är bara att fortsätta traggla!

Efteråt packade jag in henne för natten. Nu är vi båda jättetrötta på det här med pyjamas, och längtar efter temperaturer som gör det lämpligt att sova nakenfis igen!

Tråkit me täcke!

Leave a Reply