Oplanerad vila (Höst 2017, dag 96)

KM-dagen blev lång. Lång, lite kylslagen och väldigt matfattig. Så, på måndagsmorgonen vaknade jag med något som kändes som lätt nackspärr, fast i ländryggen (höger sida).

Det gav med sig lite under dagen, men inte tillräckligt för att jag skulle känna att det vore lämpligt att rida. Alltså: det hade säkert varit skönt för min rygg, men knappast behagligt för Donna. Det är jobbigt nog att kånka runt på mig utan att jag har markant slagsida. 😛

“Haaha, jag har bajsat!”
Pilutta mig? Nä, det är lättare att mocka bort det här än i boxen. Win-win! 😜

Ett alternativ såna här kvällar är att vi promenerar runt på stallplanen. Det var dock ogörligt – för där var det glashalt. Brodda? Nja, det var ungefär det sista doktorn skulle rekommendera för en rygg som tjafsade som min.

Alltså blev det vanlig pysselkväll, med hovskötsel, rykt, lite lätt manklippning, och en massa öronkliande. Donna gillar att bli kliad i öronen (förutsatt att hon är någorlunda avslappnad när man börjar – det går inte att tvångsklia i lugnande syfte sådär som man kan göra med hennes karleder). Inte så konstigt, egentligen. Sjukt svårt för en hest att klia sig själv sådär lagom inuti öronen… 🤔

Väldigt beskedligt ansad man. Jämnade bara till lite. 😊

Så, vi fick oss en trevlig kväll utan jobb – men vi blev båda svettiga igår på tävlingen, så det är nog ingen fara med en dags “onödig” vila, såhär.

Nu ska jag ta ett seriöst snack med ryggjäveln, bara.

Leave a Reply