Dubbelarbetande Donna (Höst 2017, dag 56)

Pay and Ride-söndag, och dags för Donna att köra två program igen. 😊 Först en LC:2 med Hanna, sen en LB:2 med mig.

Det är inte så fysiskt krävande för henne, men det märks efteråt att hon får anstränga huvudet lite – hon brukar sova väldigt gott under eftermiddagen sedan. 😴😊

Jag var funktionär på framridningen, så Hanna fick göra i ordning Donna i princip helt själv. Det är förstås inga problem, de känner varandra ganska bra vid det här laget. 👍

Hanna och Donna i Collecting Ring – väntar på att få komma in på banan

Jag sprang upp till läktaren medan de gick in på banan, och hann filma dem.


(Video: Hanna & Donna kör en LC:2.)

Energisparande Donna, men en stabil ritt. Hanna tog en “kalkylerad miss” eller två (valde till exempel att rida lätt på något ställe där det ska vara nedsuttet) för att hålla lite flyt kvar, och slutade runt 58% i poäng.

Klara, och nöjda 😊

Det var hon nöjd med – känslan på banan hade ändå varit bättre än förra (första) gången de provade programridning. 🤗

Skritta av är alltid mysigt 😊

Donna fick lite mat- och drickpaus, sedan var det dags för mig att sadla henne igen. Jag bytte utrustning, inte bara för att variera färgtemat, utan även för att exempelvis deras schabrak var rätt svettigt. 😉

Nästa start – nästa färg 😁

Donna kändes bra. Jag kändes lite skev, och uppvärmningen blev mycket övergångar, där jag försökte sluta tro att jag har ont i ryggen (vilket jag har, men man kan ju låtsas…) 😝 Det gick bra, och mot slutet av uppvärmningen tyckte jag att vi fungerade fint.

När vi kom in på banan var vi nog lite trötta båda två. Det blev en gnutta matt, och lite brist på enighet om huruvida man måste gå i form, måste böja sig, och måste jobba så himla mycket. Vi tog oss runt utan gigantiska fadäser, och höjdpunkten för min egen del var att vi kunde korta upp galoppen rätt okej efter sista mellangaloppen. Det är inte varje dag som det lyckas…

Jämnt, jämnt. Stabilt och tråkigt. 😉

Jag ska INTE skylla några missar på utrustningen, men jag hade faktiskt ett problem med den. Mina nya, lite snyggare shortchaps går upp framme på foten. Där satt sporrspännena, och under uppvärmningen fastnade jag med spännena i stigbyglarna varje gång vi galopperade. (Jag gör något lustigt med fötterna i galoppen.) Så en del tankeverksamhet gick åt för att undvika det trasslet. Den tankeverksamheten hade jag kunnat behöva lägga på annat. 😁

Nåväl. Till nästa gång ska jag flytta spännena ut åt sidorna så är det problemet löst. 😜

Inte så praktiskt. Dumt nog hade jag inte testat just den kombon i förväg. 😝

Donna var duktig. Hanna var duktig. Jag var duktig (även om jag alltid är lite missnöjd med min egen insats). Efteråt fick Donna extra morötter, och välförtjänt sömn i boxen. 😊

Och just ja. Vi fick ihop 62,333% och klarade därmed av att ro hem en rosett ändå. Så det var ju okej. 💝

Leave a Reply