Tandläkarbesök (Höst 2017, dag 46)

Tisdag i stallet började för mig redan på eftermiddagen, för det var dags för tandläkaren igen! Det var ett år sedan sist.

Det visade sig att Donnas sneda tänder i underkäken liksom “växer upp”/spetsar till sig snabbare än väntat, så hon hade hunnit få lite märken i gommen av kanterna. På grund av det ska vi ses igen redan om ett halvår.

Donna fick alltså raspas lite. “Mmmm, mysigt och skönt”, sa Donna, för hon är ju lite speciell. 🤣 Det är väldigt bra, för hon klarar sig bra utan lugnande. Sånt gillar vi. 😀

Hennes framtänder ser lite nötta ut. “Gnager hon på väggen?” Näää – men hon kastar sig vildsint mot gallren mot grannarna till – med tänderna före… Det bestämde tandläkaren och jag att Donna borde sluta med, ett beslut som Donna inte alls höll med om. Suck.

“Ska du verkligen släppa ut henne direkt!?”
Fördelen med att hon klarar sig utan sedering 😃

Sen grejade jag med utrustning och annat kringpyssel – och nej, det tar liksom aldrig slut, det där…

Donna tyckte att vi skulle vänta på Alice, som också fick tassarna avspolade 😊

Svullnaden på ryggen var lite, lite mindre. Fortfarande väldigt tydlig, men vi tyckte att vi kunde rida ändå. Eller: Donna tyckte att vi kunde vila, men om vi ändå måste göra något kunde vi lika gärna rida… 😜

Framskrittning i blåsten → rolig frisyr 😜

Hon var framåt och glad och vi jobbade kort men intensivt. Efter en halvtimme i sadeln var jag svettig och Donna svettigare, och pigg. Det känns alltid bra när man får bromsa lite för att trava av avslappnat, istället för att driva för att alls hålla traven. 😉

Efter ridningen, uttråkad av det “evinnerliga” mockandet. (Tre minuter, kanske, sådär…) 🙄

Det är rätt roligt att jobba just nu, tycker vi båda. Trevligt när vi kommer igång rätt snabbt istället för att behöva lägga en halvtimme för att överhuvudtaget komma till ett läge där vi faktiskt kan jobba. 😊

Leave a Reply