Hopp å hopp å stopp! (Höst 2017, dag 14)

Lördag med hoppträning! Banskissen dök upp på förmiddagen och såg rolig ut! Många bommar blev det att bygga fram…

Hanna var också på plats, så vi kunde hjälpas åt att göra iordning Donna. Det är skönt – det sparar man en del tid på. 😊

Banskiss!
Ritad av Tina Murén

När vi kom in i manegen fick Donna lite lagom stora ögon. Många hinder och grejer att titta på!

“Både hinder och hästar på banan. Ska jag få vara med? 😊”

Under uppvärmningen var hon lite ofokuserad, och drog sig väldigt till de andra hästarna. Jag hann tänka att det skulle kunna bli jobbigt att hoppa om hon plötsligt fått för sig att hon var En Flockbunden Hest. Sen skulle vi börja.

Trav över bommar. Jag muttrade något om att det lär bli segt som vanligt, och Tina och Hanna skrattade medhållande. “DET ska jag motbevisa”, tänkte visst Donna, och jobbade istället på riktigt frejdigt. Hon gillar som sagt att överraska ibland. 😃

Vi började sedan hoppa: sockerbitskryss – kryss, med fem språng emellan. Efter lite förhandlingar lyckades vi med det. Jag tror Donna själv insåg att hennes förslag, att ta fyra OCH ETT HALVT språng, faktiskt var jobbigare för henne. 🤔

Sen la vi till nästa sockerbitskryss, dit skulle vi ha fyra språng. “Trams! Har du sagt fem blir det fem!”, sa Donna. Vi fick väl till det på fyra nån gång, men hesten tyckte helt klart att det var inkonsekvent och därför fånigt.

Sen byggde vi på med fler skutt allteftersom. Donna höll självmant en ganska lugn och kort galopp och i efterhand tror jag att jag hade fått det lite enklare om jag bett om bara liiite mer tempo.


(Video: Vi hoppar några språng
Filmat av Hanna Johansson)

Vi kommer ofta in nära på hindren, och skutten blir ibland lite lustiga, och jag hamnar efter och drar i munnen. Det är ju här min brist på hopprutin (det är ändå typ tre år sedan jag bytte från hoppspecialen till dressyrinriktning) blir tydlig. Lyckligtvis verkar inte Donna bli särskilt sur trots att jag klantar mig. Bettet är ju ganska snällt, det hjälper nog.


Vi hoppar några fler språng
Filmat av Hanna Johansson)

När vi skulle köra sista “banan” avbröt jag träningen för vår del. Inte för att vi inte ville hoppa mer – det ville vi båda, verkligen – utan för att vi var uppe i över 20 språng totalt, och jag är fortfarande rätt försiktig med Donnas bakben. Hellre bryta i förväg och kunna vara med nästa gång igen!

Efteråt gick vi alla till bron och tillbaka. Regnmolnen låg tunga över nejden (varvat med solsken), så ingen kände något jättebehov av att ta en längre skrittrunda. 😉

En plötslig störtskur fick både Hanna och Donna att ducka för regnet 😁

Donna var såpass svettig och varm så det fick bli utomhusdusch med vattenslangen. Hon uppskattar det klart och tydligt – tills det råkar stänka upp vatten på hennes (redan spolade, blöta) ben. 🙄 Vatten som rinner ner på stora magen irriterar också, men det går över bara man spolar där. Minsann.

“Titta på kameran!
… Eller helt tvärtom, då…” 🙄
“Så. Vi är klara nu. Nu går jag in.”
Jaha.

Det är så himla, himla roligt att vi är igång med bommar och hinder igen! Även om höjden är väldigt låg, så livar det upp oss enormt. 😊

Vi ska se till att Hanna får hoppa snart igen också. Donnas glädje över att få “flyga” över hinder igen har blivit mer normal nu, inte fullt så prillig som i våras. 😀

Hon är en väldigt duktig hest, faktiskt, och reparerar ryttarmisstagen ganska smidigt och utan alltför sura miner. 🤗

Leave a Reply