Hurra för huvan! (Höst 2017, dag 4)

Lördag igen. Arbetsveckor går riktigt fort! … I alla fall när man fortfarande hade semester på måndan och det därför bara var en fyra-dagars. 😀

SMHI hade utlovat en blåsig dag, så jag var inställd på att vi visserligen skulle försöka rida ut, men att det med ganska stor sannolikhet i så fall skulle innebära en massa många “Nu går jag hem!”-fajter. 😛

Donna var ändå rätt lugn ute i hagen. 👍

Lilla hesten – alltid med grimman käckt på svaj 😁

På väg mot stallet ville hon gärna äta av det gröna bredvid stigen. Rimligt, tyckte jag, och lät henne beta lite. Då visade hon prov på snygg multitasking, när hon åt på något gott, men samtidigt skrämdes av en vindby: Hon lyckades skutta runt lite med bakkärran medan fronten stannade kvar mumsande i spenaten! Mad skillz. 😆

Idag slapp hon hudvårdsbad av benen (jag har läst en vet.-rekommendation som sa att man bör köra varannan dag). Enkel utomhusavspolning av leriga hovar fick räcka, sen fick hon komma in och äta lunch. Godkänt, sa Donna.

Efter att hon ätit upp började jag grovrykta. På vardagskvällar hinner vi sällan “lyxa till” den uppgiften, men på helgen är det en annan sak. Särskilt när solen skiner. Vi gick alltså ut och Magic Brushade henne. Godkänt, sa Donna igen. 😄

Lördag. Sol. Då måste man ju välja Stora Skötspiltan! 😁 (Hon ser för övrigt inte riktigt så brun ut “live”)

Efter det blev det inomhusskötspiltan och en ordentlig rykt, med noggrann svansutredning och sedan lite Hydrogel i de lätt muggiga karlederna. När jag hämtade utrustningen kom jag av en slump ihåg att vi faktiskt har en huva, inköpt just för att se om det hjälper oss att komma ut trots friska vindar! Fram med den också, alltså.

Testade att sätta på huvan före tränset. Det var tydligen avslappnande?

Jag ledde henne lite på stallplanen, och allt verkade lugnt, så jag satt upp och så gick vi. Först skulle vi till campingen, så att vi kunde vara färdiga med framskrittningen redan första gången vi kom till den trevliga travbara raksträckan (för jag är smart ibland 😉).

Så! Nu ska vi ut och trotsa “stormen”! 😊

Precis när vi sedan kom in på själva Kamratrundan – vi hade just korsat vägen och gått uppför backen – kom en lös hund glatt springande mot oss. Det är inte särskilt sällsynt, men det ovanliga här var att hunden inte alls lyssnade på sin ägare. 😒

Long story short, så jagade hunden oss lite, och ville leka med Donna, som höll sig lugn ändå, medan jag skällde ut ägaren lite. Det jag var mest rädd för var att Donna skulle ändra sig, tycka hunden var irriterande, och sätta den på plats på Donna-vis; med en lagom och välplacerad spark. 😛

Jag tror ägaren också uppfattade att det var en potentiellt väldigt farlig situation för hans hund. Jag tror också att han insåg att han inte alls har inkallning på jycken. Jag hoppas att han fortsättningsvis håller hunden kopplad. Han hade tur som stötte på just oss – hade hunden dragit efter rådjur eller hare, som det finns väldigt gott om där, hade han nog försökt få tag på den ännu…

Jaja. Vi red vidare, inte speciellt skärrade trots allt, och travade bort eventuella spänningar så snart vi nådde någorlunda icke-lutande mark. 😊

Resten gick som hejsan! Jag kunde arbeta med lösgörande övningar, och inte en enda gång visade Donna någon som helst tvekan över att gå dit jag styrde, eller att göra det i den gångart jag bad om. 👍

Avslappnad men pigg! Härligt, härligt! 😍

Det enda lite lustiga hon gjorde var att bryta av galoppen så fort jag reste mig lite ur sadeln. Borde ha funkat tvärtom, trodde jag. 🤔 Men, men, hon gillar att överraska en ibland, så detta var väl bara dagens Practical Joke…

Hon travade av väldigt fint och avslappnat, och efter lite skritt på stallplanen kunde vi känna oss klara, och nöjda med vår insats!

Hon fick sin saltiga betfor, och så fort den var uppäten (uppslafsad) gav hon sig på saltstenen. Så himla svettig var hon faktiskt inte, men tydligen tillräckligt för att vara sjukt saltsugen. 😃

Hahaha, ibland tänker man inte på skuggan när man tar kort! 🤣

Jag blev kvar några timmar till. Det finns fortfarande en mängd saker att pyssla med utrustningsmässigt sett (laga ett och annat täcke, exempelvis) och det känns skönt att få så mycket som möjligt på plats och brukbart såhär i början av höstterminen.

Imorgon ska vi lattja inomhus, med bommar och något minihinder (eller två). 😃

Leave a Reply