Andra gången gillt (Sommar 2017, dag 7)

För andra dagen i rad fick jag med mig min sambo på turen ut till Donna. Solen sken, och det var lite mindre blåsigt än dagen innan. 🌞

Trevligt på sitt sätt, men det betyder också att insekterna är lite jobbigare. 😒 Donna tyckte ändå att det var lika lustigt som vanligt när jag tog av flughuvan. Hon kikar liksom förvånat på världen när den plötsligt uppenbarar sig utan blått sudd. 😃

I övrigt var hon också nöjd över att bli ompysslad och kliad på. Grindöppnare Ilpo fick sedan påbörja sin insats, och så lämnade vi hagen för att köra samma promenad som dagen innan.

Mysig promenad ut ur hagen…
Foto: Ilpo Salmela
… Eller snarare en förhandling med en hest som bestämt ville stå kvar i gången 😆

Försökte lämna hagen…

Just ut ur själva hagen gick bra, men sen sa Donna att det var en fånig idé att lämna flocken. Efter en vecka på betet har de liksom blivit hennes bästisar nu. Hela bunten. Sa hon.

Nu går det bättre…
Foto: Ilpo Salmela
… Eller nja… 😝🙄😁

När vi kommit tillräckligt långt bort släppte magneten och vi kunde Gå På Promenad på riktigt. 😄

Donna var mycket lugnare nu än dagen innan. Nu hade hon ju redan gjort det här en gång, och då är det inte alls lika läskigt längre. 👍

Förutom stallet. Stallet var folk- och hästtomt idag med, och därmed en Väldigt Underlig Plats™ .

Stallområdet: Fortfarande ödsligt – och LESKIT!

Vi gick runt lite där (och hoppade jämfota av skräck över att bli sprejade med flugsprej – hallå?) tills hon andades mer normalt, och gick sen ner mot paddocken.

Att gå i skogen var skitsvårt nu med. Både titta vart man går OCH lyfta på fötterna? Övermänsklig Överhästlig uppgift, tyckte Donna. Men sen blev hon lycklig när vi kom fram till gräset vid paddocken. Tur att hon fick äta där, hon höll på att svälta ihjäl efter flera, flera minuter utan mat, ju!

Och gräset bredvid paddocken är fortfarande godast 😊

Vi gick in i paddocken. Donna fick syn på en traktor i fjärran. Donna blev stel som en pinne. Jag suckade. Vi tog en liten, liten volt, och lämnade sedan paddocken igen. 🙄

Resten av promenaden var bra och händelselös. Donna, som sagt mer lik sig själv nu, tog matpauser i diket så ofta hon kunde och fick, vilket var rätt ofta. Jag vill ju uppmuntra henne att tycka att den där rundan är bra och trevlig. 😁

Aaah, äntligen tillbaka efter det jåbiga jobbet 😉

Efter lite diskussion om nödvändigheten med det hela fick jag på henne flughuvan igen, masserade benen med liniment, och sa adjö för den här gången.

En kanondag, absolut!

Leave a Reply