Skor, fodring, galopp och nya sår… (Vår 2017, dag 142)

På tisdag morgon bar det av till stallet före jobbet. Donna skulle få nya skor, och jag ville som vanligt vara med.

Först fick hon lite puts och flugmedel (för att göra hovslagarens arbetsmiljö så bra som möjligt). Hon slappnade av rätt rejält i skötspiltan. 😴

Redo för hovslagaren. Rätt sinnesstämning den här gången 😃

Senast blev hon ju väldigt stressad av att stå ensam och skos. (Det var lite blåsigt ute också, den gången.) Nu var det visserligen inte heller vindstilla, men Peter tog ut Skinkan (som skulle skos härnäst) som sällskap till min fjanttant. Det gjorde henne mycket nöjd. 🤗

Med sällskap (en något uttråkad Skinkan) gick det att vara lugn även i skospiltan

Det syns på slitaget på skorna att Donna överlag arbetar bättre med bakbenen nu, tyckte hovslagaren. Bra! 🙂

In med henne till stallet, iväg till jobbet, och sen tillbaka till stallet mot kvällen igen.

“Jag måste få matpaus mellan hagen och stallet!”
En promenad på 150 meter…

Lördag, söndag och tisdag – totala lerbad. Det börjar bli tjatigt… Men som sagt så fäller hon ju ånyo, så det kliar väl lite extra, här och där och överallt.

Dubbelsidig helkroppslerinpackning, denna gång inklusive pannan 😝

Jag hade kvällsfodringsansvaret, så jag klämde in ridningen mellan själva utfodringen och de övriga sysslorna. Vi skulle köra en repris + fortsättning på dressyrarbetet vi gjorde kvällen innan, hade jag bestämt.

Lite framskrittning ute (blåsigt → alert Donna)

Donna var med på det, och skötte sig finfint, förutom någon sur min i det inledande galopparbetet.

Det blev ett pass med mycket galopp överlag. Efter övergångsträning försökte jag – inte så framgångsrikt – få Donna att slappna av och sänka formen en gnutta i galoppen (utan att gå på bogarna). Det är inte så lätt. Ett tema för nästa gång vi rider för tränare, tror jag kanske…

Övning för övergångar galopp→skritt

Efter ridningen tog kvällssysslorna väldigt lång tid (på grund av slarv från stallkollegor, mutter, mutter), och när jag – hemskt sent – kom till Donna för att sätta på stallbandagen hade hon rivit upp nya sår i ansiktet. Suck. Rengöring och hydrogel, och till slut lyckades jag hoppa på en vagn hemåt. Klockan midnatt.

Lite avskrittning ute också. Det var en behaglig kväll.

Det var just då rätt skönt att veta att Hanna skulle ta onsdagens Donna-pass! 😃

Leave a Reply