En konstig dag (Vår 2017, dag 139)

Så gott som alltid är det “glad i hågen” jag åker till stallet (eller så blir jag det på väg dit). Lördag förmiddag var inget undantag.

Sen kan det ibland bli så att hesten tar ner mig på jorden igen… Rätt ner i gyttjan, sådär:

Aaaargh! Ett träskmonster!

Mest var jag, ärligt talat, full i skratt. Jäkla tokhäst! 😄

Andra sidan var inte mycket bättre…

Det är ju himla kul att hon har det så myyyysigt i hagen i alla fall. Bitter? Jag? Nääädå… 😜 Nä, faktiskt inte särskilt. Men konceptet med att lersanera hela hästen gör mig ändå inte toklycklig. 😶

Och jodå – det var förstås helkroppsbehandling, på båda sidorna. Förstås!

Alla vi mötte på väg in i stallet skrattade i alla fall himla gott åt oss. Schyssta polare. Jag försökte hävda att det inte var min häst (för min häst är svart), men ingen annan ville direkt veta av henne heller… Nåja – in i boxen med ‘na så fick hon äta lunch.

Jag gick iväg och deltog på “Yoga för ryttare” under tiden. Ett roligt prova-på-pass. Nyttigt kändes det, och jag var efteråt lite mjukare i kroppen än vanligt.

Sen tog jag ut Donna till gräsmattan för grovrengöring.

Efter en första genomgång med Magic Brush

Hon blev, steg för steg, renare. I samma hastighet blev jag lortigare. Och svettig. Det var supervarmt i solen!

Och så en avborstning med mjuk borste – börjar likna nåt! 😊

För att fortsätta på temat med att mjuka upp och stärka min kropp bestämde jag mig för att det var läge att rida med barbackapadden. Först skulle vi bara ta en liten, avsutten promenad till bron så att Donna blev en aning uppvärmd och avslappnad innan jag skulle sitta upp.

Ha!

Klar att gå ut – allt är frid och fröjd

Vid bron flippade hon ur totalt. NÅNTING hörde hon, även om det var både osynligt och ohörbart. Huvudet högt, högt. Näsborrarna stora som hinkar. FNORK! FNOOORK!!!

Vända hemåt gick inte. När jag vände henne ville hon springa, när jag sa nej snurrade hon runt mig och stirrade bortåt igen. FNORK FÖR TUSAN!!!

Efter att – utan framgång – ha testat att vänta ut henne, att bryta paniken med godis, och att säga till henne att sluta fjanta sig, fick jag backa hem henne. Lite äta gräs kunde hon tänka sig på vägen, men inte ens det hjälpte med hysterin! Vi fick i alla fall mycket träning på att backa …

Inte ens gräsätande fick paniken att släppa helt

Inte förrän vi var på infarten till anläggningen släppte paniken så att jag kunde leda henne normalt igen. Ett otippat bonusäventyr, fick vi alltså… 😝

Jag har funderat länge på vad hon såg, men kom till slut på det:

Det var det, såklart!
Bild från BBC

Nu är bara frågan vem som har låtit Donna titta på sån läskig TV utan vuxens sällskap. 😜

Eftersom hon var på tå sådär bad jag Lina vara med när jag satt upp och sedan följa oss till paddocken. Jag sitter visserligen väldigt stadigt i barbackapadden, men inte fullt så stadigt så att rodeo på asfalten kändes tilltalande. 😁

I paddocken gick det bra. Det blev inte hårt jobb för Donnas del, jag satt mest och kände på min sits (sittben, vikt, hur påverkar de hennes rörelser) och så. Hon frustade loss i traven, så – helt spänd fortsatte hon ändå inte att vara.

Ridning klar. Fortfarande inte avslappnad så som hon brukar vara. Nåt är det som ska spanas efter!

Dagen var efter många om och men äntligen slut. Donna verkade nöjd (och jag såg allt hur hon diskret fnissade åt sina upptåg, särskilt lerbadet) och jag lämnade stallet. Nästa uppgift: Göra banskiss för söndagens hoppning. 😊

Jaja. Inget mer TV-tittande för Donna! 😝
Bild från BBC

Leave a Reply