JÄVLA flygfän! (Vår 2017, dag 137)

Torsdag… Hade ingen vidare väl uttänkt plan för kvällen, mer än att vi skulle skritta fram ute.

På grund av lynnig kollektivtrafik kom jag lite sent till stallet, men vädret var fint och Donna stod och slappade i hagen, med haggrannen Trolle på andra sidan staketet. Gott så.

Undrar när hon tänker sluta nosa hoppfullt på kameran … 😜

Hon hade inte rullat sig i lera, utan var tydligen nöjd med sitt spån- och bajsskal…

“Men varför vill du fota min vänstersida?”
*misstenksam hest*

… Jag ville bara försöka föreviga bajsrumpan … 😝

Efter att jag fixat en massa kring-grejer kom vi till sist ut, för en enkel tur runt Kamrat.

Jag: Titta, det går en trut på stigen!
Donna: DÖDA!
Jag: Ja, asså, vad handlar det där om? Det är tredje gången nu som du gör ilskna utfallsansatser mot fåglar? Först en kaja i ridhuset häromveckan, sen en duva på vägen i skogen och nu den här? Du gillar ju fåglar som sitter på din rygg och så?
Donna: Helt annan grej. De här går ju I VÄGEN! För MIG!
Jag: Aha. “Bereden väg för herran”?
Donna: Fel.
Jag: Jaså?
Donna: Mmm. Bereden väg för DONNA ska det va!

Okej … Vi fortsatte vår promenad. Donna blev spänd när vi kom till raksträckan.

Jag: Jaha, vad ser du nu, tror du?
Donna: Fnys! Vatten! Pölar på vägen! Vatten i DIKET!
Jag: Eh, ja. Det har faktiskt regnat.
Donna: Kuuuusligt…

Jag: Nu går vi in i paddocken här.
Donna: WHAT!? Varför det!? Jag vill INTE jobba!
Jag: Nä, lugn. Det var bara så fint, och jag vill fota, men eftersom du är så spänd så vill jag vara i inhägnaden här medan jag gör det.
Donna: Okej då. Men … Du är fånig.

Jodå, en vacker kväll var det ändå. 😊

Jag: Nu tog det stopp?
Donna: Jajamensan.
Jag: … Och det är för att… Vad?
Donna: Ser du väl? Det är ju ett hav! Tvärs över vår stig!
Jag: Och vad gör vi åt det?
Donna:
Jag: Åh. Säg inget. Du försöker förstås få “havet” att dela sig? 😅
Donna: Mja. Eller så väntar vi bara här tills det torkar bort.
Jag: Eller inte.

Donna: Varför svär du, matte?
Jag: Knotthelveten! De bits! Det gör ONT!
Donna: Konstigt … Jag märker just inget?
Jag: Det kan vara för att jag hade på flugmedel på dig men GLÖMDE mig själv!
Donna: *fniss*
Jag: Tyst. Nu går vi hem.
Donna: *fnissfniss*

Ja, så att det blev inte mer än så. 😝 Men vi hade ändå ett bra skrittarbete – Donnas “oro” över vattnet gick rätt bra att kanalisera till en duglig, energisk mellanskritt, och jag jobbade med att få igenom ställning. Det var alltså inte helt bortkastat att ge sig ut.

Men jag ska inte glömma Mygga-stiftet igen. 😒😜

Leave a Reply