The Best Laid Plans … (Vår 2017, dag 131)

Jahapp. Onsdag. Jag funderade en del under dagen på vad vi skulle hitta på. Efter två ganska snarlika dagar behöver vi båda göra något helt annat för att det inte ska bli tjatigt. Det finns ju mycket att välja på, så jag bestämde mig för att inte bestämma mig förrän jag hade hunnit kolla hur schemat för ridhus och paddock såg ut. Uteritt ensamma kändes inte så aktuellt, för även om solen tittade fram så var det rätt så blåsigt.

När jag mockat och skulle hämta hesten fick jag höra att hon just kört rodeo i hagen. Inte så oväntat – nästan ensam kvar ute som hon var, i vindbyarna. Typiskt rodeoläge. Jag spanade in henne och … Hon var liksom lite glansig, på avatånd. Hmmm. 🤔

Stööööööööön

Jahaaaa, ja. När man kör rodeo blir man tydligen lite varm, och då passar det ju finfint med ett gyttjebad, även om det råkar vara dags för intag. Minsann.

Så, då var “vad ska vi göra?”-problemet löst, i alla fall!

STORBAD!!!

Skrubba, skrubba, skrubba

Jag hade ändå tänkt att det skulle göras snart, till exempel efter ridningen på lördag. Lika bra att fixa det nu, då.

REN! (Efter “bara” en timme sådär…)

Donna skötte sig som vanligt väldigt bra. Bada är som sagt skönt (medan det är lite äckligt att enbart få benen spolade). Hästlogik.

När vi var färdiga var klockan närmare åtta, så det var ju hög tid att få komma in i boxen och äta eftermiddagsmaten, tyckte Donna. Och kissa förstås – för det kan man ju inte göra i spolspiltan, gubevars. 🙄

Kvällsmaten serverades medan hon fortfarande åt på sin förra giva. Perfekt, ur Donna-synvinkeln. Hon torkade rätt bra, men för att speeda upp det lite till gick jag ut med henne i kvällsbrisen (och åt gräs, dårå)…

Avbruten mitt i maten för att gå ut och äta gräs. Hårt liv.

Väder och vind är inte alls farligt just medan man betar, för övrigt.

Jodå, man har sjävlockiga bakben, minsann…

Knott och sånt är däremot lite jobbigare. Nybadad som hon var, så fanns det ju inga spår kvar av flugsprejen, så svansen fick jobba ordentligt.

Flugskydd borttvättat → svansen går som en elvisp…

Efter kanske tjugo minuter, och efter lite övertalning, kunde jag få med henne tillbaka till stallet och resten av hennes mat.

Som sagt – det är tur att hon är söt
“Okej, matte, jag tittar väl på den fina himlen, då.”
“… Och nu har vi tittat klart. Jag vill in till min mat!”
Jaja.

Medan jag fixade med runtomkring-grejer åt hon upp det sista av maten, och förklarade omedelbart att hon var väldigt hungrig, på svältgränsen faktiskt, och gärna skulle ta lite till käk, tacksåmycket? 😱😆

“Haru godis, då? Ja e HUNGRIG.”
Detta, sekunden efter att hon ätit nio kg grovfoder, med en gräsätarpaus mitt i, alltså…

Bottenlös häst. Typ.

Nomnom, godis var gott

Japp, japp. Så kan en dag med häst också se ut, när hästen hittar på egna grejer sådär.

Ren blev hon åtminstone.

Leave a Reply