Tävling, med mera (vår 2017, dag 117)

Söndag! Tävling! Lokal tävling hemma på vår anläggning, vi var anmälda till en start i LB:2.

Jag började dagen med att missa vagnen. Visserligen var jag på hållplatsen i tid, men femman hade redan passerat, ett par minuter för tidigt. Blev lite trött på mig själv, för egentligen vet jag ju att det ofta är så på söndagsmorgnar.

Lyckligtvis var Hanna i tid, så hon började preppa Donna medan jag väntade på nästa vagn. Puh! 😓

När jag kom fram var alltså hästen nästan färdigknoppad! Underbart! 😄

Vid 09:35 satt jag upp, och så skrittade vi fram.

Framskrittning bara runt bron och campingen, eftersom det kunde börja ösregna när som helst

Vädret var minst sagt nyckfullt, så planen att gå runt kamrat fick skippas. Tillbaka vid stallet gick vi till paddocken för resterande framridning. Där var det trångt… När tio ekipage samtidigt värmer upp för dressyrtävling har man inga jätteytor att arbeta med…

Vi diskuterar livet och sånt…
Foto: Hanna Johansson

Jag gjorde mitt bästa för att få Donna att bry sig mer om mig och mina hjälper än om de andra hästarna, och tycker det gick hyfsat. Vi jobbade mycket med oväntade vägar och oväntade övergångar, för att få igång både hennes och min tankeverksamhet.

Stundtals var vi överens om saker och ting
Foto: Hanna Johansson

Sen traskade vi in på banan. Ibland blir Donna så “Åhå! Staket!!!” när hon kommer in. Den här gången var hon mer “Jaha, en sån staketdag idag, ser jag.” Vi red runt och pejlade läget lite. Bland annat måste man fram till domarbordet för att kolla att det är ofarligt. Just idag sa Donna bara “Jaja, domare. Har jag väl sett förut. Kan man äta den där blomman där?”

I väntan på startsignal måste man titta på domarbordet, ifall hesten är rädd för det. Det var hesten INTE.
Foto: Hanna Johansson

Vi fick startsignal, och all motor försvann ur oss. 😒 Vi vinglade fram till hälsningshalten på ett okarakteristiskt sätt. Hmpf.

FOKUS
Foto: Hanna Johansson

Efter ett par moment lossnade det och Donna gick lite framåt igen.

Det blev ingen vidare bra ritt:

När man trillar isär istället för samlar ihop…
Foto: Hanna Johansson
När man vänder halsen ut och in…
Foto: Hanna Johansson

Jag vågade inte rida ordentligt i galoppen eftersom det oftast leder till bakutsparkar i dagsläget.

Trots det fick vi faktiskt till en riktigt fin övergång från galopp till trav, vilket för min del var höjdpunkten med dagen. Det är ju faktiskt något vi sällan lyckas med. 😊

Inte allt var total katastrof, ibland var vi nästan som ett dressyrekipage ändå
Foto: Hanna Johansson

Vi hade alltså några bättre stunder, men de räckte inte för att charma domaren, som tyckte att vi behövde mer energi över hela brädet.

Jag lutar lite bakåt när vi ska mer framåt, jag vet. Det är enda sättet jag får min smärtande ländrygg att hänga med i rörelserna :/
Foto: Hanna Johansson

57% är inte en siffra vi ska vara nöjda med (och det är jag inte heller), och vi slutade på plats 20 av 25. Bättre kan vi. Eller ska kunna, i alla fall.

G’lopp!
Foto: Hanna Johansson
G’lopp åt andra hållet!
Foto: Hanna Johansson

Det var trots det roligt att vara med. Så himla kul att vi kunde ha tävlingen överhuvudtaget, höstens båda dressyrtävlingar blev ju inställda på grund av kvarka och karantän och sånt tråk. 😕 Men nu så! 🎉😃

Det här förtjänar man alltid efter tävling, hur det än har gått 😊

Jag skyndade mig att slänga ut Donna till sin hagkompis efter avskrittning. Knoppar och svansrosett fick sitta kvar, så att hon skulle få några minuter extra hagtid. Det bekymrade henne inte ett dugg.

Sista halvtimmen före intag ösregnade det. Bra, bra – ren häst! 😉

På väg in från hagen. Knopparna kvar, och alldeles ösregnad på 😣😏

Mellan 13:30 och 16:00 ungefär funktionärade jag, på framridningen. Det gick rätt smärtfritt. Alla var glada och trevliga trots att vi hade förseningar på ena banan. De förstod nog att det inte är så mycket vi kan göra åt det.

Efter det bestämde jag att vi skulle lägga in en till aktivitet. Jag tog ur knopparna, och eftersom de var blöta efter regnet var manen inte särskilt krullig. Sen tog vi med oss Trolle och Christina, och gick ut … På gräsätarpromenad!

Det är bra för självförtroendet att lägga in ett arbetspass där man gör sånt som man är riktigt bra på! 😉

Så skönt som kontrast till förmiddagen. Lugnt och avslappnat och mycket uppskattat. 😉

FOKUS

Vi var ute i lite över en timme totalt, och sen var det dags för Donna att äta sin eftermiddagsmat. “Tur det, jag svälter ju ihjäl här!”, sa hon. 🙄

Trolle och Christina var också med oss. Det brydde sig Donna just inte ett dugg om.

Jag tog hand om utrustning så gott jag orkade, och hur det nu kom sig så var jag fortfarande i stallet när det var kvällsfodring. Donna började bråka med grannarna, så jag himlade med ögonen åt hennes tramsighet … Och tog ut henne på mer gräsätande tills fodringen var färdig. 😎

Ah, vad tusan – det fick bli en till liten utevistelse 😋

Lång dag. Rolig dag, trots dålig ritt. Det var superskönt att ha Hanna som kompetent hästskötare och hjälpreda, och det var mysigt att ta den där spontana extraaktiviteten på eftermiddagen. 😊

Leave a Reply