Sköna maj, välkommen (Vår 2017, dag 108)

Måndag, första maj, fick jag ta mig en halv dags vila. Det var ju dagen efter programridning dessutom, så planen för kvällen var att ta ett väldigt beskedligt pass. “Aktiv vila”, typ.

Donna i hagen, trött efter att ha demonsterat (för hästars rätt att jobba mindre och äta mer)

Efter dammsanering (när hagen är torr blir det sandbad istället för lerbad, men det är också skönt, tycker Donna), gick vi en lugn, avsutten runda med grannarna på andra sidan stallgången.

Det var ganska händelselöst, förutom att någon hade hängt upp en orienteringskontroll. “HJILP HJALP HJÅLP”, sa Trolle, “det där är nog farligt!”, stannade, höjde huvudet och började varningsandas. “Hjälp!”, höll Donna med, fast hon inte riktigt förstod varför. Fast man blir ju inte mindre rädd bara för att man inte vet vad det är man ska vara rädd för …

Vi tog oss förstås vidare utan större problem. 😊

Långsam myspromenad ihop med Trolle och Christina 😊

I sista backen hemåt tyckte Donna att jag var hemskt tråkig som envisades med att bromsa henne (eftersom alternativet var att gå rätt in i baken på Trolle) och började bita på tygeln. Åsikter har hon gott om, hästen!

Vi avslutade med lite lätt trav- och galopp i ridhuset. Vi behöver uppenbarligen träna mer på fattningar (det blev ju tydligt när vi tjongade bakhovarna i väggen under söndagens programridning).

“Åh nej, ska vi JOBBA!? På första maj!?”

Den här gången fanns inga sådana tendenser. Nähä. Jaha. Efter att ha joggat tillräckligt för att frusta loss lite, var vi klara. “Redan?”, sa Donna. 🙄

Färdiga, en kvarts joggande senare ☺

Hon klagade inte över att få gå in i boxen och äta kvällsmaten, ändå. 😉

Mmmm, mat i stallgången är den godaste maten!

Nåväl. Synd att missa demonstrationerna, men orkar man inte så orkar man inte. Kvällen blev i alla fall behaglig. 🙂

Leave a Reply