Houston, We Have a Problem… (Vår 2017, dag 105)

På söndag är det Pay & Ride, och vi ska köra ett LB:2 – ett program som vi hittills aldrig lyckats rida bra trots att vi borde kunna. (LA:3 “för skojs skull” la jag ju ner häromdagen när jag insåg att det skulle bli mer kaos/krig/haveri än skoj. 😝)

Idag filade vi alltså på lite allmän dressyr.

Igår fick Donna nöjet att yalla runt i skogen med Hanna (och Alice och Clara). Perfekt upplägg – lite skogspromenad och jogg imorgon på det, så …

Det blev inte så många foton tagna idag, så jag lånar bilderna som Hanna skickade igår. 😍

Lycklig Donna på skojsigt äventyr!
Foto: Hanna Johansson

Idag regnade det typ nästan hela dagen. Donna hade ett bra täcke den här gången (märket HKM) och var överlag rätt torr, men såklart blötlerig på benen, så vi fick lov att nyttja spolspiltan igen. Däremot var hon inte alls lerig på magen, så hon har nog inte sprungit ett enda steg därute under dagen. Stått i hörnet bredvid grannarna och tyckt synd om sig själv, antar jag…

(Tyckt synd om sig själv dels för att det regnade, och dels för att hon är ensam i hagen just nu – eftersom kompisen står i sjukhage på grund av att NÅGON har råkat sparka henne… 😒)

Åsså en till bild från igår! 😊

Alice och Donna
Foto: Hanna Johansson

Sent omsider var det läge för ridning. Tyvärr hade vi inte lång bana idag, så jag fick vara väldigt fokuserad på att hålla Donna på framåt humör. Efter sådär 40 minuter gick det att jobba hyfsat bra. Det är alltså ungefär 50 minuter uppvärmning vi ska sikta på inför att rida dressyrprogram, konstaterade jag.

Då hade vi alltså kommit till punkten där vi kunde arbeta i alla gångarter och med övergångar utan att ta vägen via en massa vigorösa bakutsparkar. 😛

Donna har med andra ord dresserat mig rätt bra nu. 😜

Nåväl. Vi kör så på söndag, så blir det nog bra, tänkte jag.

Färdiga för ikväll! (Och lite crazy-eye, helt omotiverat 👁)

Sen såg jag schemat för söndag. Jag har startnummer 9. Fram till och med start fyra ska jag vara funktionär på framridningen. Uh-oh… Däremellan ska väggar hissas och sänkas och bokstäver (på väggarna) fixas med, men det är ändå kanske 45 minuter jag har att sadla, tränsa, leda in, sitta upp och sedan börja rida fram. Kan bli klurigt att få in 50 minuter framridning där. 🤔

Uh-oh. 😕

Jag får verkligen, verkligen anstränga mig för att koka ner jobbet så mycket som möjligt utan att det slår över.

Jag är inte stressad över själva programridningen – den blir vad den blir – men sånt där tajt schema ger mig hjärtklappning redan nu. 😱

Jag får sätta mig och göra en ordentligt punktlista på exakt vad jag ska göra, när, var och hur. Det brukar lugna mig. 😝

Jaja. Vi hade i alla fall en del bra ridning idag, så det är ju alltid något. 😜

Leave a Reply