Soft Fokus (Vår 2017, dag 97)

Idag, tisdag, åkte jag till stallet utan någon specifik plan.

Vi red lektion igår, och det blev många intryck och ganska fokuserat jobb för oss båda. Jag håller fortfarande på att smälta det hela, så det blogginlägget får vänta ett tag till. ☺ (Dag 96 är alltså inte bortglömd…)

Donna hade rullat sig igen, men åtminstone bara på en sida. ☺

Jaha, ja. Rengöring av grimma har blivit en nästan daglig syssla 🙄

Intaget var lugnt, trots att det stod en bil med ett vitt släp på stallplanen. Det står så ofta bilar där, så det var liksom inget att reagera på, tyckte Donna.

Jag utformade så småningom en plan. Vi skulle jobba lite med en av sakerna från igår – böjning och form – men på ett någorlunda vilsamt sätt. Fokuserat, men soft, liksom.

Jag hade lite tränings- och annan värk idag, och kan tänka mig att Donna också kände av det. Kanske. 😊

När vi så senare, bortåt nio-tiden, gick ut på stallplanen igen för att skritta runt ett tag tills vi fick komma in i manegen, var det där släpet mycket mer spännande.

Mannen som gjorde vad-det-nu-var han gjorde höll på att packa ihop saker och stoppa dem i släpet. Sånt är lite mycket intressant, minsann!

Framskrittning i väntan på att manegen skulle bli ledig.
Det lät konstigt bortifrån släpet. Donna var tvungen att kika lite…
“Släpet ÅT UPP den där gubben!?”😱

Folk som sätter sig i, eller kommer ut ur, bilar är hon van vid, men det där med människoslukande släp tycker hon fortfarande är ganska obegripligt.

“Vilken tur: Han lyckades tydligen fly.”
(Han klättrade ut igen, med andra ord…)

Vi tog oss in i ridhuset. Donna slappnade av.

Inne i manegen var det lugnt och skönt i alla fall 😉

Efter att jag suttit upp och skrittat fram en stund började det hända grejer!

Asch också, det blev lite suddigt. 😛 Man kan ändå, i vänsterkanten, se den blå ringen runt ögat. 🙂

Först skulle väggen hissas, men sänktes strax igen. 🤔 Håhå! Liften (släpet) skulle in i ridhuset! Perfekt för oss, tyckte jag – då fick vi chansen att träna lite till på att hitta kommunikation även om det finns något annat som tävlar om Donnas uppmärksamhet. 🙂 👍

Väggen åkte upp. “Vad är detta!?”, sa Donna. Bilen åkte ut och lämnade släpet kvar. “Curiouser and curiouser!!!”, sa Donna och blev som förhäxad.

Så till den milda grad, faktiskt, att vi hamnade i det där läget som inträffar i skogen ibland, där Donna bara kan gå åt höger, och bakåt. Högervriden och bakåtsträvande, sådär. 😝

Det var bra, för äntligen kunde jag testa sätt att bryta det där dödläget i lugn och ro. Kunde jobba utan oro över hur snabbt vi skulle backa (och hur långt) ner i något dike. 😛 Det gick sådär, men det gick. Alla hjälper var tvungna att säga framåt, men inte för starkt, och sedan direkt efter det vänster, men inte för starkt. Hm.

Sen jobbade vi i alla fall i skritt. Efter ett tag tyckte Donna att jag var värdig att få lite uppmärksamhet trots allt, och bitvis funkade arbetet riktigt bra. Vi travade av lite, för frustandets skull, och sedan satt jag av. Äntligen dags att låta Donna stilla sin nyfikenhet. 😀

Efter ridningen var det äntligen dags att inspektera…
… att inspektera det där som inte alls brukar vara där och därför är så sjuuuukt intressant!

Hon smög framåt försiktigt men bestämt (skickligt…) och nosade.

“Höh. Det här var ju inte alls spännande? Det är ju bara typ en bil? Men jag får en godis? Intressant. Jag nosar igen. Vänta, den här lilla kanten kan jag klia huvudet emot eftersom du inte låter mig klia mot knät! Jasså, vi ska gå nu?”

Vi gick förbi den igen från andra hållet och upprepade samma procedur.

Sen testade jag om hon alls skulle bry sig, ifall vi tog en tredje runda.

(Tredje gången vi passerade)
“… Okej, så jag fick godis när jag nosade på den första gången…”
“… Då borde jag väl få JETEMYKET godis om jag ställer mig och sover med nosen mot den?”
Sluga gottegris! 😆💖

Det var den, det.

Sen var det bara kvällsmat och nattning kvar. ☺

När Donna äter kvällsmat trycker hon inte i sig allt ur krubban så fort det serveras. Nä, hon äter lite här och lite där, och sparar oftast även några morotsbitar till senare.
Matätarproffs.

Hon kan vara riktigt smart, när mat eller godis finns med i bilden… 😜

Leave a Reply