Hel och ren? (Vår 2017, dag 82)

Under måndagen var jag antagligen disträ på jobbet – jag grubblade förstås över Donnas knä. Tur att det var måndag: skillnaden mot normal måndags-Tina var väl inte så stor. 😝

På väg upp i sista backen mot stallet tog jag trots min oro över knät ändå en kort paus för att föreviga de första vitsipporna för i år. Det var knappt att jag såg dem. 😉

Små, men ändå!

När jag kom till stallet såg jag först Donna, som såg glad ut, och direkt därefter noterade jag en veterinärbil utanför ridskolestallet. ÅHÅ! Efter att snabbt ha bytt skor gick jag in till Donna i hagen (“Konstigt?”, sa Donna) och kände på hennes knä.

Knät hade inte minskat i omfång 😒, så jag kikade in i stallet och kollade om vi kunde så att säga ställa oss i kö till veterinären. Det gick bra, så en stund senare ledde jag ut Donna ur hagen.

En sida lerbadad åtminstone 😊

Efter en snabb titt skulle jag skritta Donna fram och tillbaka lite.

Donna: Jag tar tillfället i akt och visar upp min passage!
Jag: Haha, va? Fint, hörrö. Skritta nu.
Donna: Amän GUU va tråki du ä!

Sen kollade vi trav.

Donna *fniss* Galopp!!!
Jag: Men vad i … Stön.
Donna: Det var faktiskt en vattenpöl där.

Jorå. Det är inget fel på hennes allmäntillstånd. Och halt är det sista hon är. 😄

Sen fick hon knät rakat och såret öppnat så att veterinären kunde kika ordentligt på det. Detta gjorde vi i solskenet, på stallplanen bredvid veterinärbilen. “Mysigt”, sa Donna, och somnade. 😴😎

Rakat och undersökt!

Inga fel på hästen. Såret verkar ofarligt, svullnaden verkar normal, feber har hon inte, så vi tar och skrittar några dagar och håller ett öga på sår och svullnad. ☺👍

Jag slängde ut henne i hagen igen (“Konstigt”, sa Donna) och gick till stallet för att mocka och så, innan jag så småningom tog in henne.

Typiskt osjuk häst 👍

Efter att hon hade ätit gick vi på dagens planerade aktivitet: Vårrengöring av Häst!

Hon hade visserligen rullat sig i hagen, men bara på ena sidan. Där lossnade vinterpälsen i stora bollar när jag skrapade lite på henne. 👍 Andra sidan ligger alltså lite efter.

Än finns det päls kvar att bli av med!

Därifrån gick vi över till spolspiltan. (“Konstigt!”, sa Donna.) Dags för bad. ☺

Förbryllad före badet 🤔

Spola häst uppskattas. Gnugga hela hästen med svamp och tas inte emot lika odelat positivt. 😜

Äntligen helt schamponerad! Puh! 👏💧

Efter lite meningsutbyten om det gick jag ur det hela som segrare. Skurad Donna! 😄

Hon fick sedan njuta av en till ordentlig genomsköljning tills alla spår av schampo var borta.

Färdigbadad och genomblöt! 🚿😋

Jag blev inte lika blöt som Donna, men det vore lögn att påstå att jag var direkt torr… 😜

Donna fick gå över till att äta kvällsmat, och jag jobbade med att hjälpa henne att torka behagligt, genom att sätta på olika täcken.

Täcke nummer 1 genomfuktigt – dags att byta!

Svarta Faran lät mig hållas. Hon verkar vara väldigt nöjd med den här “mycket pyssel, minimalt med jobb”-situationen. Såklart. 😝😆

Så fick vi chans att testa vårt nyaste täcke också! ☺

När allt runtomkring var undanfixat återstod några få saker: Stallbandage på, täcke av, och kolla knät. Svullnaden var faktiskt lite mindre, och såret var rent och fint.

Ren och torr (i säkert någon timme till eller så, i alla fall) och saltsugen 😋

Nöjd och lättad lämnade jag min synnerligen välmående häst, efter att ha föreslagit att hon kunde låta bli lerbad under tisdagen, eftersom vi hade en aktivitet planerad och hade ett visst behov av att kunna komma iväg hyfsat tidigt. “Visst, visst”, sa hon, men det kändes inte helt förtroendeingivande… 😉

Bra dag, allt som allt.

Leave a Reply