Som sköljmedel? (Vår 2017, dag 37)

Tävling imorgon betyder att jag idag försökte jobba lösgörande med Donna.

Ibland (rätt ofta) säger jag fel, och kallar det “mjukgörande”, men det ordet hör till tvättstugedomänen (och möjligen handkrämens). ☺

Det var härligt väder när jag kom till stallet och medan vi tog in hästarna. Strax därefter började det blåsa lite (genom märg och ben) och solen försvann bakom en stålgrå molnbank. Tur att vi ändå inte skulle ut …

Solbad i snön
Solbad i snön
Hälsa lite måste man självklart göra. Jag hade inget godis på mig. Donna tyckte att det var fånigt.
Hälsa lite måste man självklart göra. Jag hade inget godis på mig. Donna tyckte att det var fånigt.
Solen värmde gott och det var vindstilla. Donna protesterade inte mot att vi stannade till för lite fotande, trots att maten väntade i stallet ☺
Solen värmde gott och det var vindstilla. Donna protesterade inte mot att vi stannade till för lite fotande, trots att maten väntade i stallet ☺
Det var så varmt och mysigt så man nästan blev lite dåsig 😴
Det var så varmt och mysigt så man nästan blev lite dåsig 😴

Jag borstade lindor, flyttade saker från plats A till plats B, och andra från plats B till plats A, o.s.v., blandat med att pyssla med Donna pö om pö, samt ta programpluggarpauser.

LB:2 som vi rider imorgon har vi bara ridit en gång. LA:2 som vi också rider imorgon har vi aldrig ridit. Det är alltid lättare att rida ett program som man kan, förstås, men här hoppar inga halta löss!

Klockan blev precis “dags för eftermiddagsmat” när vi gick in i manegen. Donna tittade på mig som om jag just försökt mörda henne när jag ledde ut henne ur boxen samtidigt som grannen fick sin mat serverad.

INTE OKEJ, liksom.

Ridpasset blev nyttigt. Efter framridning jobbade vi mest med serpentiner och sidförande ett tag. Då och då slängde jag in en kortare galoppövning med större krav på Donna.

Plötsligt lossnade det där med framåtbjudningen (som vanligt). Det roliga ikväll var att det kändes så ovanligt tydligt. I en galopp, en bit in på en kortsida, sa det bildligt talat KLONK och Donna gick från motsträvig till väldigt lyhörd, energisk och fram för skänkeln. Från ett språng till nästa, bara sådär. Väldigt abrakadabra.

Så – jag får köra en ganska rejäl framridning imorgon, tror jag. Jag får inte tänka att vi ska passa oss för att köra slut på energin, för om jag “tar det lite lugnt” så kommer vi troligen aldrig ens till läget där vi använder energi.

När ögonvitan syns i neder-/bakkant av ögat ser hon alltid så totalt uttråkad ut 😊
När ögonvitan syns i neder-/bakkant av ögat ser hon alltid så totalt uttråkad ut 😊

De gamla (nya) problemen finns kvar där – vi kan fastna i vinkelvolten precis när som helst (framförallt i skritt) – även om vi stöter på patrull mycket mer sällan nu, efter lektionen förra lördagen.

Jag känner ändå att det kan gå nästan hursomhelst imorgon. Som sagt reviderar jag min vanliga taktik med hyfsat kort framridning, för vi måste hinna hitta “JAAA, JAG VILL!”-Donna innan vi kommer in på banan. I övrigt håller jag bara tummarna…

Varför sitter du på huk!? Kånstit!... Haru godis!?
Varför sitter du på huk!? Kånstit!
… Haru godis!?

Utrustningen är förberedd för morgondagen. Hästen inte alls. Vår första start är 1130, så det löser sig, men någon sovmorgon blir det inte.

Ni får gärna hjälpa till och hålla tummarna, klockan 1130 (LB:2) och igen 1254 (LA:2). 😄

Resultat går att följa på http://online.equipe.com/sv/competitions/18883

Nu ska jag ägna mig åt den svåra balansen mellan att proppa mig tillräckligt full med smärtstillande utan att samtidigt paja magen totalt. 😜

… Och göra en tidsplan för morgonen. Och plugga programmen. Och antagligen beställa hem pizza. Och titta vidare på Star Trek: Voyager. 😀

Leave a Reply