Aaahahaha, helt hopplösa! :D (Vår 2017, dag 35)

Onsdag kväll. Det har blivit rääääätt mycket träning på övergångar på sistone, vilket visserligen är väldigt välbehövligt och viktigt, men vi måste ju hitta på annat ibland också, det tycker jag.

Det visade sig att Dino skulle jobba lite med några små hinder i manegen strax innan vi skulle rida (de höll fortfarande på medan vi värmde upp), och de lämnade framme ett litet kryss åt oss så att vi kunde testa att skutta lite när jag hade fått igång Donna. 🙂

Vi klarade av framridningen hyfsat trots att det var lite trångt. (Det behöver vi ju faktiskt klara. Det går inte att bara rida när man har gott om plats – inte på en anläggning med så många hästar som vi har.) När allt kändes bra och vi hade lite sprutt i bakbenen, tyckte jag att vi kunde testa att travhoppa det lilla krysset (sockerbitskryss).

Donna: DET ÄR NÅT I VÄGEN FÖR OSS!
Jag: Eh, ja, ett litet hinder. Fortsätt trava så blir det bra!
Donna: JAG FATTAR INGENTING!
Jag: ARGH! Sakta inte in! *smack smack* Hoppa över hindret! Det är pyttelitet, du kan trava över!
Donna: HJÄÄÄÄLP!

Donna: Men? Varför sitter du av, matte?
Jag: Jo, alltså, du bara sprang ju rätt igenom hindret, ungefär, nu måste jag liksom bygga upp det igen. Jag bygger det ännu lägre, förresten.
Donna: Hinder? Vad är det?

Okej … Upp i sadeln och trava lite igen, tills vi hade fått upp fart och energi. Trava mot hindret ur andra varvet istället.

Donna: NU ÄR DET I VÄGEN IGEN!
Jag: SAKTA INTE IN! Kom igen! Spring inte rätt igenom det!
Donna: ??? *JETESKUTT*
Jag: Hjalp!
Donna: Det där var ju en baggis. Titta! Jag landade i galopp!
Jag: Bra, bra …

Puh.

Nåja, travhoppning har verkligen ALDRIG varit vår starka sida, så det måste ju bli bättre om vi testar det i galopp? Självklart! När galoppen kändes snärtig och bra, styrde jag mot “hindret” igen. (Alltså, ett kryss som är 20 cm högt på mitten är ju inte riktigt ett hinder, mer en upphöjd markbom…) Nu jäklar skulle det väl funka?

Jag: OK, Donna! Hinder! Tjoho! Hoppa! Kul!
Donna: Ja, kul!
*jag styrde mot hindret*
Donna: OJ! Nu kommer det något i vägen IGEN. Jag saktar ner och länger galoppsprången istället, det blir nog bra.
Jag: NEJ VAD GÖR DU FORTSÄTT SOM DET VAAAAAAARRAARGHSHITSHITSHIT!
Donna: Jag hoppade! 😊
Jag:
Donna: Jag hoppade JETESTORT. Som de gör på OS! 😁
Jag:
Marita (som red bredvid oss): Oj, vilket språng!
Donna: Jag är JETEDUKTIG.
Jag:
Donna: Varför säger du inget, matte?
Jag: Eeeh … “Duktig häst”? 😶
Donna: Nästa gång ska jag göra det ännu bättre!
Jag: Ja … Men det blir ingen nästa gång just idag. Min kropp håller inte för en till sådan “skojig överraskning”.
Donna: Åhå. Okej. Vad gör vi nu då?
Jag: Tja, du. Lite övergångar kanske?
Donna: Jaa! Kul!!! 😏

På väg till paddocken för att jogga av
På väg till paddocken för att jogga av

Jorå. Vi behöver lite hjälp med skuttandet. 😀 Tydligen har vi helt glömt bort till och med det mest grundläggande, hur nu det har gått till. 😉

Men, men. Vi jobbade mer dressyrigt istället, och det gick fint. Klockan nio skulle ridskolan ta över hela ridhuset, så vi flyttade oss till paddocken för att “värma av”. Där fick vi ett bra tillfälle att träna extra på att Donna ska bibehålla galopp även om hon ser en häst någonstans (långt) framför sig, så det var bra. (Hon har en felaktig bild av hur “fruktansvärt fort” hon rör sig framåt och en överdriven fobi för att frontalkrocka med andra hästar. 😝)

Allt som allt var det ett roligt pass, även om det kändes skumt att misslyckas så fatalt med att hoppa ett minihinder. Vi får testa igen någon dag, med ett pyttehinder med något längre anridning, tror jag. Och som sagt – jag måste anmäla oss till någon hoppträning på basal nybörjarnivå. Nu när vi tekniskt sett kan klara att skutta igen vore det ju hemskt tråkigt att inte göra det!

På väg från paddocken för att gå och äta kvällsmat :)
På väg från paddocken för att gå och äta kvällsmat 🙂

Nåväl, från och med nu är det mest prepp inför tävlingen på söndag som gäller i mitt huvud. Vi har fått preliminära starttider, LB:2 klockan 11:14 och LA:2 klockan 12:29, och Donna kommer att vara Häst 008. Hur det än går, kommer det att bli kul. 🙂

Leave a Reply