Varde ljus! (Vår 2017, dag 29)

Under onsdagen började jag fundera lite. Målet för Donna och mig i årets Seriedressyr har varit att lyckas tävla i LB-serien. Första omgången var vi ju mitt i en “livskris” (nåja, ridkris) och red enbart LC:1-programmet istället. Till nästa omgång, 12 februari, hade jag anmält oss till LC:2 och LB:2, med LC:2 lite mer tänkt som allmän tävlingsrutinträning. Men sen kände jag att om vi ändå bara ska rida en ritt för allmän träning – varför inte vara lite knäpp och testa att öka svårighetsgraden, bara för skojs skull?

Så jag ändrade anmälan till LB:2 och LA:2 istället. Det … Det kommer inte att gå bra, men en fördel med dressyr jämfört med hoppning är att det liksom inte blir farligt eller så bara för att man inte är helt redo. 🙂

På tisdagen hade Donna en vilokväll, så jag kom till stallet med målsättningen att hon skulle få jobba lite ordentligt.

Det första jag märkte var att lysröret vid boxen funkade. Ljus! Det blev så sjukt mycket lättare att mocka! 😁

Donna verkade nöjd med livet (läs: Hon hade mat och ägnade sig åt den) och vi blev klara för ridning utan större meningsskiljaktigheter. 👍

Före ridningAvslappnad, lätt skeptisk
Före ridning
Avslappnad, lätt skeptisk

Uppvärmningen var seg. Det är riktigt svårt att få henne att knata på framåt. Efter galopperna går det lite bättre, så jag rider i princip fram enligt mönster: 10-15 minuter skritt på lång tygel, ett par minuter skritt med kontakt, sedan lite galopp i lätt sits, sedan trav, därpå lite skritt med kontakt och med mer aktivitet, sedan lite mer galopp med snäppet större krav på arbete, innan vi tar en paus på lång tygel inför själva arbetet. Det funkar hyfsat. Man får som anpassa sig lite lagom efter häståsikterna ibland.

Sen jobbade vi mycket med galopp och övergångar. Först trav-galopp-trav, tills det inte var katastrofalt isärtrillat, sedan galopp till skritt (och till galopp) samt galopp till halt.

När jag bad om galopp till skritt förklarade Donna tydligt och klart att jag hade fel och att man inte gör så. Hon vet bättre hur det ska vara, och det tog ganska många omtagningar innan hon gick med på att försöka. Då gick det ändå hyfsat. (Inte alltför många travsteg emellan, typ.)

Galopp till halt, sedan? Hon bara skrattade åt mig. “Det där är alldeles för svårt och faktiskt omöjligt, matte!”, sa hon, men begick sedan ett oerhört ostrategiskt misstag. När vi galopperade ur ett hörn och sen in mot en volt, i ganska väl samlad arbetsgalopp, gjorde hon plötsligt en jättefin halt helt utan trav- eller skrittsteg.

Okej, så det var för att hon skulle bajsa, men hon råkade bevisa att det är fullständigt fysiskt möjligt för henne att utföra rörelsen. Hehe!

Det blev hur som helst ett väldigt fokuserat och roligt galopparbetespass. Donna blev inte ens svettig, men hon var på gränsen till att börja gnissla tänder precis innan vi travade av – vilket brukar hända när hon fått anstränga sig mentalt för att hänga med i svängarna. I avtravningen var hon redigt pigg och framåt och jag fick hålla igen henne lite. 😃

Efter ridningAvslappnad, men lite piggare
Efter ridning
Avslappnad, men lite piggare

Vi skrittade av fem minuter i ridhuset innan manegen blev upptagen av lektion, och sedan fem minuter till på stallplanen, tills Donna tyckte att jag var både dum och tråkig som inte lät henne gå tillbaka in till boxen. 😉

Avskrittning uteAvslappnad, men börjar tycka att det är hög tid att fp komma in till maten nu
Avskrittning ute
Avslappnad, men börjar tycka att det är hög tid att få komma in till maten nu

Allt som allt var det ganska lyckade experiment. Vi har testat galopp till skritt några enstaka gånger förut, och vi har rätt långt kvar innan vi egentligen klarar det (vi behöver få till mycket bättre galoppkvalité där bakdelen är med oss och inte lever ett eget liv i släptåg bakom), men det känns inte som om det kommer att vara omöjligt i all evig framtid. Kanske. 😀

Titta! Ljus i boxen! Man ser hästen igen! Hurraaaa!!!
Titta! Ljus i boxen! Man ser hästen igen! Hurraaaa!!!

Efteråt var Donna så nöjd med sig själv så att hon inte ens brydde sig om att bråka med boxgrannarna.

Leave a Reply