Jo! Nej! Jo, nu! Ja! Nähä? Jorå! (Vår 2017, dag 30)

Så, på onsdagskvällen kollade vi läget vad galoppen anbelangar. Det gick som det gick. Kvällen efter verkade det bra att kolla läget på sidförande. Tänkte jag, alltså.

Donna hade istället kollat läget på lerkvaliteten i hagen, hon. Ja, ja, hon har ju oftast täcke på sig nu, så det förstör ändå inte kvällsplanerna. ☺

Hon var lite putt över att jag sköljde av täcket medan det satt på henne – innan jag spolade benen – men det är faktiskt det överlägset bästa sättet att ge täcken en snabb uppfräschning. Det är smällar hon får ta. 😜

Spola hästben, och spola täcke ...
Spola hästben, och spola täcke …

Resten av kvällen var hon på bra humör i boxen (återigen hade hon mat att äta hela tiden, så) och vi gjorde en repris på gårdagen – sansat iordninggörande och sen in till ridbanan.

I uppvärmningen var det – ja, ni gissar rätt – segt. Ett par mer energiska sparkar mot skänkeln bjöd hon dock på. (När jag smackade på i lätt sits i galoppen sparkade hon lite halvhjärtat mot smackningen.) Det skulle aldrig falla henne in att inte uttrycka en åsikt när hon har en, och det har hon alltsomoftast… 🙄

Efter pausen tog jag tyglarna :
Jag: NU ska vi JOBBA!
Donna: Näää… Det verkar onödigt, måste vi?
Jag: Men Donna då! Vi är ensamma i manegen, och vi kan göra jätteskojiga grejer! Kom igen, nu galopperar vi!
Donna: Jaaa! Jobba! Det är min favvogrej! Nu JOBBAR VI!!!

Joråsåatt. Precis så snabbt kan hon ibland vända från “bläbläbläduärdumbläblä” till “VA SKA VI GÖRA NU KOM IGEN MATTE HITTA PÅ NÅT JAG VILL JOBBA MEEEEERA!”. Ibland, alltså. 😉

Det är svårt att bli riktigt klok på ‘na.

Hur som helst så jobbade vi. Självklart en hel del med galoppen och övergångar, men mer för att repetera grejer från igår än för att kolla vad vi klarade. Nästan allt gick bättre nu, kanske för att vi slapp passera stadiet där Donna tålmodigt försöker horsesplaina för mig att jag gör fel… 😆

En sak jag upptäckte att jag själv behöver lära mig – ja, förutom allt det vanliga med att rida bättre på alla sätt – är överstrykning med innerhanden. Jag försökte ett par gånger, men det blev hela tiden så att båda händerna åkte fram. Weird. 🤔

Vi jobbade mer i trav den här gången, för att jag vill se vad vi kan göra åt det där med skänkelvikning. Vi testade att köra det precis så som det är i programmet:

10-metersvolt vid hörnbokstaven, rakt fram, skänkelvikning in till G (medellinjen mellan hörnbokstäverna), rakt fram och ut på spåret
10-metersvolt vid hörnbokstaven, rakt fram, skänkelvikning in till G (medellinjen mellan hörnbokstäverna), rakt fram och ut på spåret

Det visade sig faktiskt vara rätt bra som övning för oss (nej, vi ska inte tjata ut den, då förlorar den nog i effekt). Efter volten, som ändå kräver lite samling, reagerar nämligen Donna på uträtningen med ett “Raksträcka! Springa!” och jag behöver bara säga “Javisst, och så rör vi oss i sidled samtidigt”, varpå Donna säger “OJ – det där svåra, jag måste sakta ner lite”, vilket är okej när hon saktar ner från ett lätt överambitiöst tempo istället för från snigeltempo. ☺

Så visst, vi hade ovanligt okass aktivitet i skänkelvikningarna. De var inte för den skull särskilt mycket att hänga i julgranen. Bakkärran vinglar hit och dit i förhållande till framdelen. Tekniskt sett har vi förstås rätt tvärning då och då, men bara under något halvt ögonblick på vägen mellan för lite och för mycket och tillbaka igen. Ungefär som att en klocka som har stannat visar rätt två gånger om dagen… 😝😉

Men asså, ja. Det är verkligen vidrigt tråkigt att försöka få henne att jogga fram när hon bara vill hålla snigelfart. Hon betalar tillbaka det sjuttio gånger om när hon väl bestämmer sig för att jobba ihop med en. Det är en jävla fröjd att sitta på henne då. En FRÖJD!

Lite är det så att hon inte blir intresserad förrän man ställer krav och börjar pusha på, men jag kan ju inte värma upp på det sättet? Tips om hur jag kan få henne att förstå att uppvärmning är en förutsättning för det skojiga arbetet mottages… 😜

Jag slutade galoppera två minuter innan ridskolan skulle ta över manegen, för att hinna mocka undan vårt bajsspår (för första gången på evigheter tvingade jag Donna att fortsätta gå medan hon bajsade, för att jag igår kom ihåg att det faktiskt är opraktiskt och ibland farligt om bajsande alltid = tvärstopp).

Sen gick vi till paddocken och jag satt upp igen, för att trava av och sedan skritta av. Donnas favoritgranne var där och jobbade med en sån skumgummiplastbom, så vi travade över den någon gång också. Återigen fick jag bromsa Donna så smått, för att hon ville leka snälltåg. 😄

Mellan ridhusjobb och paddockjogg
Mellan ridhusjobb och paddockjogg

Jo, så det är alltså både bakslag och framgångar samtidigt i ridningen just nu. Vi behöver hitta rätt i uppvärmning och sånt i största allmänhet. Jag har inte tillräckligt med idéer och ridkunskap för att hitta på en ny, fantastiskt rolig utmaning åt Donna varje motionspass heller. Det finns alltså mycket att jobba med, och en del riktigt bra förutsättningar, om vi kan hitta ett sätt att ta vara på dem.

Så, imorgon (lördag) ska vi rida vår första riktiga lektion för tränare. Bästa LW, som känner både Donna och mig sedan länge, och som är en mästare på att ge ganska skarp kritik utan att någonsin bli otrevlig.

Det är faktiskt mycket mer spännande än att rida tävling, som det känns just nu. 😍

Leave a Reply