Vilodagar är jobbiga… (Höst 2016, dag 134)

Efter att telefonen kraschade igår kväll hade den tydligen bestämt sig för att den levde i en helt egen tidszon. Det missade jag helt, mitt fokus låg på att lösa problemet att den trodde att det senaste fotot jag tog var ett från 13 november. Därför ringde väckarklockan heeelt off, och det fanns liksom ingen mening med att försöka ta sig till jobbet. Jag är typ frisk, men bara det faktum att jag kunde sova till tolv utan att vakna till, indikerar kanske att jag inte är helt på topp ännu. Jag hostar, snörvlar och nyser, men det är för mig normala eftereffekter av en förkylning. Hursomhelst.

Någon gång under natten hade Elisabeth delat en julig liten komposition av bilder. Det var en trevlig sak att (typ) vakna till. ☺

Ett fint litet kollage med juldekorationer!Kollage: Elisabeth WarbergFoto: Julia Oldsberg, Mikaela Djupsjö, Josefina Kristensson, Carola Paro, Elisabeth Warberg ... och jag
Ett fint litet kollage med juldekorationer!
Kollage: Elisabeth Warberg
Foto: Julia Oldsberg, Mikaela Djupsjö, Josefina Kristensson, Carola Paro, Elisabeth Warberg … och jag

Jag reflekterade lite över året vi haft. Tävlandet har ju börjat gå bra, till exempel. För ett år sedan hade jag fortfarande inte någon placering förutom en andraplats för en himla många år sedan på Daphne, på en klubbtävling arrad av ungdomssektionen. I år har Donna och jag rott hem först en blågul i LC-serien av Seriedressyren, och en blå i LB-serien, samma seriedressyr. Sen fick vi en vit rosett i förklassen till Bohuscupen på hemmaplan, därefter en blå i lektionsekipageklassen senare samma dag, plus en till blågul i lagklassen, samma dag. Sen köpte jag henne, trasig, och tänkte att vi nog aldrig skulle kunna tävla igen, men sen blev hon bättre, och fast vi bara var med för skojs skull eftersom hon är under igångsättning, blev det en till blågul i klubbmästerskapet för privatekipage.

Vilken fantastisk liten pärla hon är!

Idag hade hon i alla fall vilodag. Total vilodag. Jag tog in henne lite sent från hagen, för i spolspiltan pågick ett smärre blodbad. Alltså – en av de andra hästarna hade ett sår på en kota, och det blödde redigt medan det spolades av. När jag så småningom ledde in Donna dit fanns fortfarande en liten flod av blod på golvet. Det bekymrade inte Donna, som tur är. Hon klev in, och tittade sedan uppfordrande på mig. Godisbelöning ska det va!

Jag sätter på ett av nattbandagen. Donna föreslår att vi ska leka stretchövning (för då får hon godis)
Jag sätter på ett av nattbandagen. Donna föreslår att vi ska leka stretchövning (för då får hon godis)

Eftersom hon inte rörde på sig idag höll sig benen kalla. Då torkar de ooootroooligt långsamt, och även om jag torkade och donade efter bästa förmåga var det inte förrän bortåt nio-tiden som jag kunde sätta på henne Back-on-Track-bandagen.

Under de två och en halv timmarna skötte jag Donna, inklusive svansutredning, fotade lite utrustning som jag försöker sälja, och tog hand om lite annan utrustning. Det var en ganska kylig kväll, så det var skönt att ha saker att göra.

Alltså... Den blicken! Hon vill verkligen, verkligen, VERKLIGEN leka stretchövning... 😄😲
Alltså… Den blicken! Hon vill verkligen, verkligen, VERKLIGEN leka stretchövning… 😄😲

Kvällsfodringen var sen, så jag fick sätta fast Donna för att kunna sätta dit benskydden på ett säkert sätt. Så länge hon hysteriskt väntar på mat kan hon närsomhelst springa ett varv i boxen, vare sig jag står därinne eller inte. Hon har lite issues när det kommer till mat (eller framförallt avsaknaden av mat).

Generellt sett var hon väldigt soft och mysig idag. Jag fick borsta överallt utan att hon vare sig sparkade eller högg, vilket är ovanligt. Hon tjafsade lite när jag skulle kratsa vänster fram, men det är mer som en skojig lek för henne (de som ser henne utifrån boxen har berättat att hon oftast har öronen framåt medan hon sliter hoven ur mitt grepp). Vi har inte riktigt samma uppfattning om vad som är jetekul humor. 😆

Det händer saker på sadelfronten också.

Just nu känns framtiden försiktigt hoppfull.

Leave a Reply