Spadag såklart! (Höst 2016, dag 127)

Jag vaknade på måndag morgon med lätt feber, täppt näsa och en omisskännlig retning i halsen. Bleurgh.

Fast, det var inte så oväntat – min sambo har nyss varit förkyld, och att jag inte blivit det tidigare är nog mest för att jag såg fram emot söndagens tävling så mycket. Nu är den klar, så: Kaboom.

Himla tur att det var vilodag planerat för Donnas räkning. Jag åkte till stallet, mockade, och upptäckte att precis allt i kroppen gjorde ont. Varje muskel värkte. Snarare något förkylningssymptom än träningsvärk. Bleurgh.

Donna kom glatt fram till grinden när jag kom ut till hagen. Hon hade firat sin nyvunna klubbmästarstatus ordentligt. Klart en dressyrdrottning ska ha en dag på spa!

Klart.

"Matte? Det knastrar när jag böjer på halsen!""Mmmm..."
“Matte? Det knastrar när jag böjer på halsen!”
“Mmmm…”

Jag sköljde av hennes ben, som var täckta av blöt lera, och de värsta lerpölarna på täcket, som hade både blöta och torra fläckar. Hon måste alltså ha tagit mer än en rullomgång, per sida. Jojo, tanten vet hur man njuter. 😋

Ja ... Vad säger man? Skönt att en av oss hade en härlig dag. 😊
Ja … Vad säger man? Skönt att en av oss hade en härlig dag. 😊

Jag tempade henne. Flera gånger, eftersom hon hade 38,0° (vilket är inom normalt intervall, men åt den övre gränsen till). Sen torkade jag hennes ben så gott jag kunde, masserade kotorna med liniment, och sen var det inte så mycket att göra mer än att vänta på att benen blev torra nog för nattskydden. Det tog ett par timmar. Kalla hästben torkar superlångsamt.

Lyckligtvis finns det alltid en massa annat att göra. Jag borstade och torkade rent ett par uppsättningar benskydd, sorterade lite grejer i skåpet, diskade vattenhinken ordentligt, gjorde iordning matpåsar och -burkar, gav Donna basskötsel (kratsa hovar och borsta lite lagom sådär), tvättade dagens superleriga grejer, plockade fram andra saker för morgondagen medan det nytvättade åkte in i torkrummet, och antagligen något mer som jag inte kommer på just nu.

Det är nog nästan omöjligt att nå punkten där man inte har nåt kvar att göra i stallet. 😆

Tur att det går lätt att borsta bort torr lera 😜
Tur att det går lätt att borsta bort torr lera 😜

Till slut blev det i alla fall benskydd på, tack och gonatt.

Jag puttrade hem på spårvagnen och försökte ignorera hur bedrövlig kroppen kändes.

Leave a Reply