Aaghlagghhhla *dregel* (Höst 2016, dag 37)

I morse tog jag en VAD-förmiddag för att kunna vara med när Donna fick sin mun kollad. Det blev en lite extra lång förmiddag eftersom tand-veterinären var tvungen att hantera ett akutare fall (kolik) på annan plats först.

Jag ryktade Donna (och hoppades att hon skulle skippa lerbad under eftermiddagen), mockade, förberedde lite annat, och sen stod vi bara och hängde ett tag. Donna är väldigt lugn och mild på förmiddagen, möjligtvis för att stallet är så mycket lugnare då.

Förmiddagsdåsig
Förmiddagsdåsig

När tandläkar-Emma kom diskuterade vi huruvida Donna skulle behöva sederas (få lugnande) och jag sa att jag inte tror det behövs, men jag börjar lära mig att aldrig tro att jag vet hur Donna tänker reagera på något. 😆

Vi bestämde att ge henne en chans och jobbade i hennes box. Donna stod som ett ljus, och slappnade av ordentligt när raspen åkte fram för att justera en del oönskade grejer. Hon såg ut att njuta av det, till och med. Knepphest. 💖

Tandläkare Emma lyfter Donnas huvud för bättre insyn (för att visa mig vad hon pratade om). Donna säger just ingenting om det. ☺
Tandläkare Emma lyfter Donnas huvud för bättre insyn (för att visa mig vad hon pratade om). Donna säger just ingenting om det. ☺

Överlag är hennes mun i gott skick för en femtonåring. Hon hade lite vassa kanter som gett lite skavmärken i höger kind, och tänderna i underkäken är lite höga och har tryckt på en punkt i gommen på höger sida. Emma sa att nafsighet inte är en vanlig effekt av sådant, men Donna är ju ibland lite ovanlig och mycket utagerande, så jag misstänker fortfarande att det kan vara relaterat.

Hon har också lite mellanrum mellan ett par tänder i underkäken – typiska fällor för matrester, så kallade foderfickor. De kan vara problematiska, precis som det kan vara problematiskt för oss med mat som fastnar mellan tänderna. Så nu ska jag bara lära Donna att använda tandtråd! 👍😜

Hon fick lunch (tack vare att hon klarat sig utan lugnande) och jag åkte till jobbet för att några timmar senare åka tillbaka till stallet.

Sadeln var ledig tidigt idag, så jag skyndade oss iväg – Kamrat (problemfritt), lite parkeringsjobb och sedan lite avsutten avskrittning till bron efter att jag lämnat tillbaka sadeln.

På väg för att lämna sadeln
På väg för att lämna sadeln

Vi jobbar en del med småsaker som kan verka triviala men faktiskt är lite komplicerade – som när man ska stanna och när man ska gå. Rent naturligt följer hon vad jag gör, men det är inte alltid helt praktiskt.

Under promenad på parkeringen lyckades jag få henne att stå kvar fast jag backade och tog ett kort! Det tog ett tag innan hon förstod vad jag menade 😍
Under promenad på parkeringen lyckades jag få henne att stå kvar fast jag backade och tog ett kort! Det tog ett tag innan hon förstod vad jag menade 😍

Till slut gick vi in så hon fick äta resten av eftermiddagsgivan. Två minuter efter att hon ätit upp den märkte hon att det var kvällsfodringsdags, stack ut huvudet genom luckan och sa “Jag är huuuuuungrig!!!”

Men det blir mindre hetsigt när hon är nyäten, ändå.

[wpvideo kFzxRyW0]
Video: En mild variant av hennes muränaattacker mot folk som går förbi utan att ge henne mat när det är dags för kvällsfodring

Imorgon är det tävlingskommittémöte, får se hur/om jag får ihop det med ridning. ☺

Leave a Reply