En får göra vad en kan (Höst 2016, dag 17)

Under dagen har jag jobbat med att försöka göra Donnas liv bättre (och jobbat på jobbet också förstås). Ett hönät är beställt, så vi kan testa det, jag har skickat en förfrågan till klubben om ifall vi kan hitta något sätt att ha halm för foder någonstans på anläggningen, jag har pratat med några andra hästägare om att slänga in Donna i deras hästars hage (och vi ska förhoppningsvis, eventuellt testa det redan imorgon!), och jag experimenterade lite med eftermiddagsmaten.

Efter att ha mockat och tagit in Donna gjorde jag hennes eftermiddagspåse på ett nytt sätt – snurrade ihop flera mindre bollar med hösilage så att jag lätt skulle kunna portionera ut det pö om pö mellan intag och kvällsfodring. (Fem bollar, tre kilo totalt.) Det var en jättebra grej! Hon hann inte stressa upp sig mellan varven, utan betedde sig mer glatt nyfiken på omvärlden. Så att… Jag vet vad mitt jobb framöver är, på den punkten. 😃

Det var en vacker kväll. Donna tyckte jag var ganska dum och tråkig, så hon blev suddig som hämnd 😅
Det var en vacker kväll. Donna tyckte jag var ganska dum och tråkig, så hon blev suddig som hämnd 😅

Vi gick ut klockan 20. En liten skritt till bron, sedan jobbade vi på parkeringen, med att lära oss förstå varandra bättre i kombination med ställning, volter där ytterbogen fick vara med, halter och sånt, ofta varvat med att kliva på raskare på lång tygel. 20:55 var vi tillbaka i stallet och påbörjade nattningsritualen.

Såret har slutat vätska och ser ganska bra ut.
Såret har slutat vätska och ser ganska bra ut.

När jag vid intaget tog av kompressen som hon då haft på sig i ca 20 timmar var det fläckfritt på insidan. Så såret har slutat vätska, och ser rätt bra ut. Jag kliade en del runt omkring det, vilket uppskattades, men satte inte på någon ny kompress. De flugor som var på oss medan vi var ute var mest intresserade av dreglet i hennes mungipor.

Vår gamla onsdagsgrupp hade lektion i paddocken
Vår gamla onsdagsgrupp hade lektion i paddocken

Vi hade idag rakt gummibett med fast kärna. Det funkade bra i vårt “finlirsarbete”, men det går som sagt inte så bra att äta gräs med det i. Donna försökte ändå, tappert. 😉

Hon blev extremt lyhörd för spöt medan vi jobbade på parkeringen. Jag använde det för att kittla henne med när hon inte reagerade på smackningar. Till slut gick hon nästan upp i trav om jag efter en ignorerad smackning rörde spöhanden bakåt. Hon är snabblärd. Ännu mer ansvar på mig att vara konsekvent, tydlig, och snabb i belöning! 😍

Två veckors saltförbrukning
Två veckors saltförbrukning

Kvällsfodringen blev rätt sen, så jag smög till Donna lite kvällsmat i förväg så att jag kunde få jobba med benskydd och tvätta hennes matgeggiga nos utan bråk. ☺ Sen donade jag med andra kvällsritualer, och kom på vad som måste ha varit det som orsakade Donnas sår i ansiktet. Saltstenshållaren. Först var jag övertygad om att det måste vara något av metall, men hållaren har ett hörn som är som en såg, så det måste bara vara den. (Jag har nämnt den tidigare, men idag känner jag mig helt säker.)

Den skäligen misstänkte boven i dramat
Den skäligen misstänkte boven i dramat

Imorgon ska vi träffa veterinären för första gången sedan skadan i bakkotan konstaterades. Jag är livrädd att han ska bli chockerad över hur lite som hänt, eller något liknande. Det viktigaste är ändå att få stämma av ordentligt hur och hur mycket jag ska motionera henne.

Jag mådde dåligt över Donnas hetsiga hestbeteende igår. Nu har jag ju några planer, och har börjat jobba på att de ska bli verklighet, och det känns alltid skönt att göra något åt problem. Idag var hon dessutom en mycket gladare och lugnare häst, så nu är jag också lite gladare igen. ☺

Leave a Reply