Följa John är en rolig lek… (Riddag 19)

Ikväll lekte Donna “Följa John” lite oftare än jag uppskattar. (“John” var alltså vilken häst som helst som råkade vara framför oss.) Mer om det senare!

Lilla tanten (Donna, alltså) var schemalagd på tre lektioner idag, men hennes första ryttare hade tydligen aldrig dykt upp. Tants nästa lektion var ett hoppass precis före vår dressyrlektion. Jag hade gott om tid att göra henne klar, och hann också dona lite med utrustningen.

Jag tog med ett schabrak hemifrån för att jag tänkte att det ökar chansen att det ridskoleschabrak hon har blir tvättat. (Jag la det i tvättkorgen, men nästa gång jag gick förbi sadelkammaren hade någon ponnyryttare som tydligen hade ett smutsigare schabrak plockat upp det därur och höll på att byta till det. Jaja. Det får väl lösa sig på något sätt! 😜 ) Hur som helst fick Donna gå i mörkbrunt schabrak idag – det matchar ju i alla fall hennes bruna hackamore eller nåt…

Nästan redo för hopplektion (luftsnappar lite) 😩
Nästan redo för hopplektion (luftsnappar lite) 😩

Planen för ikväll var att rida med träns med bett för att stämma av att det fungerar inför söndagen, och för att kunna träna åtminstone lite under mer tävlingsaktiga förhållanden, eftersom Donna beter sig lite annorlunda med än utan bett i munnen. Fast … Ungefär precis när jag skulle pussla ihop tränset fick jag ta av utrustningen på en häst istället. En ryttare hade trillat av på lektion, och hennes vän som också red i samma lektion skulle köra henne till akuten. Med tre minuter kvar till in lektionsstart hade jag inte ett hopplockat träns, hade inte gått på toa, hade inte tagit på mig hjälmen eller plockat fram ridhandskarna … Jag valde bort tränset. Rida kissnödig är verkligen fruktansvärt jobbigt. 😜

Jag hoppas nu på att vi ska ha en chans att rida med bett imorgon kväll istället.

Antagligen var det rörigheten före lektionen som gjorde mig lite ofokuserad under början av vårt pass. Jag red fram ganska fantasi- och händelselöst. Lyckligtvis var Donna på bra humör (hon kände sig säkert så snygg i brunt så hon jobbade på av bara farten), så istället för att ta över rodret trampade hon runt och var allmänt avslappnad men ändå pigg.

Vi fick träna lite på programmoment igen. Bra för oss som ska rida program, men stundtals kanske lite trist för de som inte ska det.

Först – rak uppridning längs medellinjen. Eftersom vi alla gjorde det på rad kunde man inte riktigt se i spegeln hur rakt det blev, men det är väl ibland nyttigt att försöka känna det också. Donna har hyfsat lätt för att gå rakt, så här hade vi mest problem med att anpassa tempot till ekipagen runt omkring, och att svänga åt rätt håll när vi skulle ta varannan höger/vänster. Donna tyckte det verkade vettigare att gå dit hästen framför gick. 😝

Sen tränade vi lite på halvcirkel-rakt fram-halvcirkel igen; som ett utdraget s, ungefär. Såhär, alltså:

S:et från LB:2
S:et från LB:2

Det gick okej. Donna gick inte riktigt rakt fram på raksträckan om hon såg en häst en bit längre fram – hon tycker som vanligt att hon är smart när hon försöker rädda oss undan pinsamheter på smidiga sätt … Fast vi skulle ju ha svängt långt innan det fanns någon kollisionsrisk, så jag tycker som vanligt det vore smartare av henne att lyssna på mig.

Efter det tränade vi tiometersvolter i trav. Det är nästan alltid nyttigt, vi behöver träna på att spåra och ändå ha lite energi, och tydligen på att ens svänga in på volten även om det finns en häst strax framför som råkar följa spåret. Följa John blir jäkligt tjatigt efter ett tag … Dum lek!

I varvbytet mellan voltövningarna fick vi göra en “förlängd mellanskritt”-diagonal. Även det är nyttigt att träna på – det är inte så himla ofta vi tränar på skrittökningar/-längningar på lektion.

Vi avslutade med att inleda avtravningen med en travlängning på diagonal, i lättridning, och den gick faktiskt riktigt bra!

Sekunderna innan var hon "Flash-hatande-jetefarlig-drake"-Donna, men jag lyckades få henne att se snällare ut bara genom att klicka med tungan lite. Ibland funkar det!
Sekunderna innan var hon “Flash-hatande-jetefarlig-drake”-Donna, men jag lyckades få henne att se snällare ut bara genom att klicka med tungan lite. Ibland funkar det!

Donna var så himla svettig efteråt så jag var tvungen att svampa lite (sparsamt, med en endast något fuktig svamp, finns ingen poäng att ge hästen en rotblöta när det kanske blir kallt över natten), vilket hon inte hade något emot.

Vi hade inte ett kanonpass idag. Jag kände av min rygg och ryggvärk är inte nyckeln till framgång i ridning, och jag var inledningsvis lite splittrad. Men men, det var heller inget dåligt pass. Många saker kändes riktigt stabila, och efter att vi kommit igång hade även min koncentrationsförmåga återvänt, och Donna verkade vara på rätt bra humör genom hela passet.

På’t igen imorrn!

Leave a Reply