Men… ? Äre TÄVLING!? (Riddag 18)

Ikväll skulle vi prova på att rida (ett av) söndagens program. Självklart testade vi nya LB:2, Donna och jag, eftersom det är nytt och lite annorlunda och kul. 😊

Medan Donna gick lektion mellan sju och åtta hann jag jobba lite med funktionärsschemat till söndagens tävling, men hann också titta på litegrann när Donna och Emmelie red markarbeteslektion. Donna såg nöjd och glad ut.

Under framridningen kändes Donna lite matt, och bröt gärna av galoppen helt oväntat om hon såg en häst framför sig och sådär. Ganska normalt, med andra ord. Jag försökte variera det hela lite mer och visst blev vi lite bättre efter en stund. Tur det!

Nomnomnom
Nomnomnom

Kadmos & Maria och vi var först ut att rida program. Vi red alltså samtidigt, med Kadmos före och oss en bit efter. Vi började väldigt knackigt, Donna hade en hel del egna idéer och tyckte endera att Kadmos var dum som var i vägen där hon ville springa, eller att Kadmos var jätterolig att följa efter. Lite om vartannat, sådär.

Efter en stund var det som om hon insåg att det var något som var ovanligt, och både hennes öron och hennes tankar åkte uppåt och framåt. “Men hallå, det här måste ju vara en tävling! Lite konstigt med andra hästar på banan, men jo, tävling måste det vara! NU ska jag vara jetefin!” Plötsligt gick hon från lufsig vardags-Donna till att försöka stajla och vara bäst. När hon är på det humöret är det bara att le, styra och försöka hålla ihop oss dugligt.

Det tog sig alltså, efter en svajig inledning, och kan vi på söndag rida som vi gjorde ikväll lär vi klara godkända ritter åtminstone. 😎

Jag fick några kommentarer om saker att tänka på, och lite tips om hur jag ska kunna lyckas med de sakerna. Jag bör t.ex. inte räta ut henne spikrak på galoppdiagonaler, för då blir hon väldigt snabbt väldigt lång.

Sandra noterade också at tjag rider väldigt mycket i det moment jag är i – att jag har koncentration på precis just det vi håller på med, och inte hamnar för långt fram i tankarna. Det har hon helt rätt i, tror jag. Det är något jag verkligen har blivit bättre på under ungefär det senaste året, om jag minns rätt. Dutti Tina! 😁

Se? Jag kan visst det titta på kameran, när jag känner för det ...
Se? Jag kan visst det titta på kameran, när jag känner för det

Själv känner jag att jag har långt kvar med att hålla en okej sits om jag inte hela tiden tänker på den, vilket är svårt när man samtidigt rider program, så det får jag fortsätta ha huvudfokus på de närmaste dagarna. Och så övergångarna från galopp till trav, och från trav till skritt eller till halt. Där måste jag förbereda tidigare, och lyckas kalibrera mina hjälper så att jag kan korta oss utan att få för tidiga avbrott. Det är faktiskt inte ett dugg lätt alls…

När jag hade skrittat av en stund i mangen bredvid smet jag in till programridningsmanegen igen, satt av och ledde runt Donna lite på den lediga tredje volten medan Anna och Linda, med Diadora respektive Provence, red LC:2. Jag ville få studera programmet lite eftersom vi ska plöja igenom det med på söndag, enligt planen.

Donna hade blivit riktigt svettig av LB-programmet, så det var inte alls fel med extra lång avskrittning.

Leave a Reply