JAG KAN BÄST (Riddag 14)

Så sjukt långt uppehåll från stallet, med fem helt hästlösa dagar! 😲 Idag var jag i alla fall tillbaka. Puh!

Jag kom innan Donna skulle gå sin första lektion, men för ovanlighets skull var det lugnt. Hennes dag i hagen måste ha varit väldigt händelselös, knappt ens något lerstänk på benen.

Hon låtsades först inte märka att jag kom. Om det hade varit någon annan häst hade jag kunnat börja snacka om “sur över min frånvaro” eller nåt, men Donna bryr sig aldrig särskilt mycket om att jag dyker upp. 😜 “Happ. Du igen. Tjena. Godis?” är hennes standardvälkomnande. Bättre än “Dra åt helvete!!!”, antar jag. 😝

Jag borstade och sprejade svans och pysslade tills jag kom till hovarna. Donnan har fått nya skor idag! Jag noterade det redan när jag kom, men när jag skulle kratsa hovarna upptäckte jag att flera sömmar stack ut lite onödigt mycket, och en var dessutom twistad till en vass spets som stack ut flera millimeter rätt ut på insidan av ena framhoven. Nu är ju inte Donna särskilt trångbent framtill, så det är väl bara i ovanliga situationer hon skulle kunna skära sig själv på den, men den var som gjord för att orsaka otrevliga skärsår i händerna på folk som ska kratsa hov.

Jag gick och hämtade “Sandra, med en hammare, i kontoret” (förlåt, spelade en Cluedo-variant häromdagen, man blir som man blir), så fick hon knacka in de värsta sömmarna. Jag kanske kunde ha gjort det själv, och nu efter att ha sett hur hon gjorde (inget mysko, hamra in’et bara) så kan jag fixa det själv. Jag tänker nu inte börja bära omkring på en hammare i stallpåsen, men lägger i alla fall på minnet att hammare hör till nödvändig hästutrustning.

 Någorlunda osuddig ät-Donna.
Någorlunda osuddig ät-Donna.

Efter att Donna gått sin första lektion och hennes ryttare var färdig med sitt efterarbete så mekade jag lite med paddar och benlindor. Som jag förutspådde så tyckte Donna att det var mysigt om än lite underligt.

Paddarna var apstora. Jag antar att man vanligtvis helt enkelt klipper till dem (och kanske kastar kanterna för säkerhets skull)? Ni som kan? Hur gör man!? Jag vek till dem lite för att veta var jag eventuellt skulle vilja klippa, sen la jag undan dem och testade att linda ett framben och ett bakben (efter varann med samma linda). Själva lindandet går rätt fort, och längden verkar bra förutom att kardborrband-delen verkar förutsätta jättetjocka ben och/eller massiva paddar. Men det är rimligt – Donna är, för att vara så robust som hon är, ganska smäcker (även om det inte är det första adjektiv de flesta tänker när de möter/rider henne.) Så det var ett bra experiment.

När lektionen började blev vi ridlärarlösa (det är inte konstigt, det är ofta något som måste fixas, från toabesök till hjälp med kolikhäst) och vi är kapabla att rida fram. Fast det är klart att det kan vara trevligt med tips redan i framridningen. Sandra kom så småningom om tillbaka i alla fall. 😁

Jetesuddig ät-Donna.
Jetesuddig ät-Donna.

Eftersom det är sådär tiotalet dagar kvar till tävling med nya LB:2 som innehåller en massa ovanliga varianter av vanliga övningar, så började jag redan i framridningen att känna på linjerna. Att vända snett igenom, till exempel, men inte från hörnbokstaven, utan från den efter, och in mot motsatt hörnbokstav (i mellantrav), t.ex. Den linjen kan man testa i framridning, med lite mer beskedlig tempoväxling, tyckte jag. Så det gjorde jag.

“DU ÄR EN SUPERKORKAD AMATÖR!”, skrek Donna (sparkade lite mot skänkeln), “SÅ HÄR GÖR MAN FAKTISKT AAAALDRIG!!!!” Samma sak åt andra hållet. Donna: “JAG. KAN. BÄST!” Jag: “Klart du gör, raring, men jag tänkte att vi kunde testa något nytt bara för skojs skull?”. Nästa varv sa Donna “Okej, kul grej, kanske, jag slutar väl bråka för stunden”.

Fniss, fniss… 😆 Det här är främsta skälet att jag tycker att nya LB:2 är jätteintressant! Det är inga jätteavancerade saker, men de händer på ovanliga ställen och i ovanliga varianter. Ridning, inte häst-autopilot! 👍

Övningarna för kvällen var tagna ur LB:2. Först skritten; mellanskritt från C till M, till S, förlängd mellanskritt M-X-P. Jag är jätteglad att vi fick känna på den, för den svängen jag tyckte såg konstig ut (vid S) var harmlös, men svängen vid M är riktigt skarp. Bra sak att veta!

Ungefär skrittlinjen i nya LB:2. Dubbelpil: längning.
Ungefär skrittlinjen i nya LB:2. Dubbelpil: längning.

Efter det red vi i trav; halv 10-metersvolt åt höger, rakt fram mot domaren i 24 meter, sedan halv 10-metersvolt ut till spåret åt vänster. Det var någorlunda enkelt för oss, men ändå skönt att få känna på under lugna förhållanden. Jag passade på att under dessa arbetsförhållanden (jobb, inte framridning, alltså) åter testa den där mellantravdiagonalen som börjar på”fel” ställe, och nu var Donna helt med på noterna!

Trav. Dubbelpil: Mellantrav.
Trav. Dubbelpil: Mellantrav.

Sedan red vi tiometersvolter i trav. De är jätteenkla just när man är i fas med Donna, och hur knöliga som helst när man inte är det. Just ikväll låg vi ofta efter Winsor, vilket gav den perfekta extra svårighetsgraden som man vill ha på träning… Vi hade alltså gott om avstånd, men just Winsor har Donna ett behov av att hata redan på tio meters replängds avstånd istället för sin mer normala tremetersgräns. Så ja, jag fick jobba ordentligt, men det gick ändå rätt okej!

Själv försökte jag så ofta som möjligt tänka på förra veckans sitslektioner (och allt från de senaste månaderna också såklart), och jag kom på oss då och då med att Donna rör sig så att jag förskjuter mig till fel sida, o.s.v., men tack vare att jag fokuserade på sådant kunde jag korrigera mig mycket snabbare än vanligt. Nu ska jag bara göra det här till först: en vana, sen: en självklarhet. BARA. 😆

Nästa vecka ska vi rida program på lektion. Bra! Extra bra när man ska tävla med ett helt nytt program. Jag tror inte jag får rida både LC:2 och LB:2 under det passet, men LC:2 är jag säker på att vi ridit förut, på någon Pay and Ride. Det … Det löser sig. 😜

Video av ät-Donna, som förklarar lite varför många bilder blir suddiga. Man tar hö, man lyfter huvudet och tuggar, sen dyker man ner i maten igen:

[wpvideo 7DlvB0ih]

Efter lektionen, när jag tog in Donna till boxen, stod hon efter avtränsning och såg väldigt förvirrad och vilsen ut. Jag misstänker att hon redan har fått in vanan att när jag rider henne ett pass mellan 21 och 22, så bör hon få extra kvällsmat. Hon lär sig saker väldigt snabbt. Och ja, hon blev väldigt nöjd när jag visade påsen med resten av hennes mat. Kunde hon spinna som en katt så hade hon gjort det då. 😏

Leave a Reply